En annorlunda fiskeresa

På slingriga vägar genom Sverige och Norge. 110 mil med båtsläp efter bilen bara för att ägna oss åt havsfiske under vecka. Är man tokig då? Möjligen kan det tyckas så. Men inte för ett gäng hängivna fritidsfiskeentusiaster och jägare från Småland.Det är en annorlunda strapats som vissa i gänget gjort varje år under 25 års tid. Vi andra — lite mer amatörmässiga — har fått förmånen att följa med ett par gånger. Men det är upplevelser som drar. Kanske inte fisket i sig utan den kulinariska upplevelsen att få tillaga och äta färsk fisk från havet.

Vännen Lasse har åkt från Tingsryds kommun till den lilla ön Vågøja i cirka 25 år. Av en slump hamnade han och sambon Kim där för många år sedan. De fick kontakt med lokalbefolkningen och så småningom erbjöds de att hyra in sig i en hytte ute i skärgården. Vänskapen mellan de boende och Lasse har växt under årens lopp och idag är han etablerad som svensken som kommer varje år för att fiska. Hans främste kompis är Knut, en mjölkbonde på Frøya.

För att ta sig till ön måste man åka genom två tunnlar. En tunnel från fastlandet till ön Hitra. Därefter en ny tunnel till Frøya. Hitratunneln är en av världens djupaste undervattenstunnlar. Den är 5,6 kilometer lång och ligger 264 meter under havsytan. Frøyatunneln är 5,3 kilometer lång och ligger 150 meter under havsytan.

Båda dessa öar har ett gynnsamt klimat med ganska milda vintrar tack vare deras läge nära Golfströmmen. Jakt och fiske, både på land och till havs, är betydande för befolkningens rekreation och lockar många turister till ön.

Uppfödning av lax i kassar och krabbindustrin är de största näringarna vid sidan av turismen.
Frøya kommun består av själva ön Frøya och ytterligare över 5 000 öar, kobbar och skär. En av dessa öar är Vågøja där vår hytte ligger och där vi ska bo under några dagar.

Det tar oss lite över ett dygn att färdas från Kronobergs län till vår lilla hamn på Frøya. Vi gör det under natten. Efter att Knut hjälpt med sjösättningen är det dags att ta oss ut till ön.  Efter cirka 30 minuter är vi framme och kan ta alla våra förnödenheter till stugan. Som traditionen bjuder tar vi oss nästan genast ut till havs för att fiska lite kokefisk. Vi pilkar upp lite småfisk bestående av torsk, makrill och sej. Vi rensar fisken och kokar i saltvattnet. Tillsammans med nypotatis från landet i Småland, skirat smör, en nubbe och öl har vi fått injuta atmosfären. Denna enkla men ack så rika rätt är en av mina största kulinariska upplevelser. Jag har haft förmånen att uppleva den ett par gånger tidigare. Så fort jag kommit hem efter en sådan här resa saknar jag smaken och längtar efter den igen. Just den första smaken av fisk i denna miljö finns det inget som går upp emot.Förutom jag själv och båtens ägare Lasse finns en tredje person med på resan. Ralf är granne med Lasse och är en hängiven jägare. Hans resa till denna vildmark var en inbjudan från Knut att komma upp och jaga säl och hjort, som det finns gott om på Frøya.

Dag 1:
Knut kommer ut till ön med sin fiskebåt och hämtar Ralf för att göra en rekognosering ute vid havsbandet. Finns det någon säl?

Lasse och jag ger oss ut för att pilka efter fisk. Vi driftar över olika grund genom att följa ekolodet. Lasse är väl hemmastad i vattnet. Det går trögt. Ett och annat napp blir det, men inga stora fiskar. Själv får jag en bleka på cirka 1,5 kilo. Den spar jag till middagen.

Lasse föreslår att vi metar rocka istället. På vägen in mot ett ställe där det förväntas finnas rocka fiskar vi agn i form av gråsej. Det är en pigg fisk som hugger konstant. På varje nedsläpp drar jag upp två till fyra gråsejar. Vi slaktar och ger oss iväg mot metarstället.

Här byter vi krokar och agnar betet. En stillsam tid följer. Men plötsligt ropar Lasse att han fått napp. Han vet inte vad det är, men jag ser på spöt att det är något stort. Efter stund kommer rockan upp. Sparas till fisksoppan.

Efter några timmar drar vi hemåt. På hemvägen stannar vi i ett litet sund mellan två kobbar. Tidvattnet ligger lågt och vi plockar musslor som växer längs med bergssidorna. De ska vara en ingrediens i soppan.

När vi kommer till hytten igen så är Ralf redan hemma. Knut har åkt till fastlandet för att mjölka sina kor. Det börjar mörkna och vi steker ett par nyfångande makrillar till kvällsmat. De är så färska att man får hålla ner dem i pannan med stekspaden. Annars böjer de sig. I morgon ska vi vittja Knuts krabbtinor som vi lagt ut.

Dag 2:
Vädret är fint. Vi gör frukost. Härute finns varken rinnande vatten eller avlopp. Vi gör vår morgontoalett uppe på berget. Vårt bruksvatten är regnvatten från taket på hytten som sparats hela året. Allt regnvatten rinner ner i en stor cistern som håller vattnet i god kvalité.

Medan Lasse och jag står med varsin kopp kaffe på verandan tar sig en mink från fiskeboden upp till sitt bo. I munnen har han tre större fiskrens som han ska smaska på under dagen. Här finns gott om mink och vår jägare har fritt fram att skjuta. Men nu sitter han ju uppe på berget! När han kommer ner berättar vi om vår gäst. Han letar men hittar inte minken.

Knut kommer ut med sin fiskebåt, och nu bär det av mot skären längst ut där det finns säl.

Lasse och jag fortsätter vår sysselsättning att fiska. Det blir lite av varje, men ändå inte i den omfattning som man kan förvänta sig. Själv har jag inte varit uppe här så sent på året någon gång. Det är september. Fisket har varit bättre tidigare under sommaren. Ändå får vi flera olika arter av fisk som vi tar med oss hem.På vägen vittjar vi ett antal krabbtinor. Vi får åtta stora krabbor som får bli vår kvällsmat.

Dag 3:

När jägaren sitter på berget passerar åter minken. Även denna gång med munnen full av fiskrens. Vi ropar efter jägaren som kommer i flygande fläng. Minken är borta!

Det är lite sämre väder idag. Det hindrar inte Knut och Ralf från att ge sig ut för att se om de träffar på några sälar. Dagen innan hade de sett ett antal sälar, men på allt för långt håll. I gammal sjö är det svårt att hålla siktet stilla. Denna gång ska de båda komma hem med jaktbyte. Men kanske inte riktigt av den art de tänkt.

Efter att vindarna mojnat kommer Lasse och jag ut på havet och fiskar. Vi går in för att meta rocka men går bet. Grabbarna som är ute i den yttersta skärgården har lovat komma hem med storsej till kvällens middag.

När vi är hemma i hytten inleder jag med att koka potatis och göra vitsås till fisken. När Knut och Ralf kommer tillbaka så har de ingen fisk. Istället får jag en spann med ett antal köttbitar som ser ut som njurar. Hur tillagar man detta, och vad är det för något?

Det visar sig vara storskarv — fridlyst i Sverige — men lovlig i Norge. Jag har aldrig ätit det förut, ännu mindre tillagat det. Jag steker dem i smör saltar och pepprar. Vitsåsen passar ju inte så jag gör smält smör som tillbehör istället. När jag skär upp dem så ser de ut som oxfilé. Därför får middagen namnet ”norsk oxfilé”. Andra smeknamn är ”ålakråka”. Men det är ju storskarvsbröst.

Smaken? Ja, vissa av dem är mycket goda. Andra är mer sega. Knut förklarar att det beror på åldern på fågeln. Unga fåglar är möra jämfört med äldre. En ny erfarenhet är det i alla fall för oss alla tre som kommer från Sverige. Storskarven är mycket vanligt förekommande härute. Vi åker inte förbi en enda kobbe utan att det sitter fåglar på den eller så har de satt sina bomärken.

Det är ett annorlunda liv här. Mer vildmark. Knut har tillstånd att hålla får på de olika öarna. Det är ett särskild sorts får som är annorlunda vanliga tamfår. De är mer förvildade och svåra att komma nära. Men de finns överallt. Här finns också ett antal fiskkassar där man odlar lax.

Dag 4:

Återigen är grabbarna ute. Denna gång kommer de tillbaka med storsej. Filéerna är stora och mäktiga. Jag steker dem med panering och serverar dem ihop med potatis och hollandaisesås. Vi njuter av utsikten över sundet.

Dag 5:

Vi blir varnade för stormväder nästa dag och beslutar oss för att packa och ge oss in till Frøya. Vi ska ju ändå åka hem till Sverige tidigt morgonen efter. Vi får hjälp att lasta båten och packar. Efter en natts sömn på fastlandet ger vi oss iväg tidigt på morgonen. Vinden och regnet har kommit över oss, och vi är glada över att ha tagit beslutet att åka in till Frøya och Liervikshamn en dag tidigare.Vi är hemma i Kronoberg cirka 15 timmar senare. Årets fiskeäventyr är över.

Stefan Gustafsson