Askmolnets ljusa sida
eller
Varför finns inga lågpriståg? |
 |
| På en busstation i Dubrovnik börjar resan. |
Kroatiens roligaste bussförare. Trakasserier vid EU-gränsen. Stopp på en gästarbetarparkering i Stuttgart. Hightech-toaletter i Tyskland. Trivsam trängsel på tåg.
En påtvingad improviserad resa landvägen genom Europa kan vara en positiv upplevelse. Häng med på färd från Dubrovnik till Alvesta.
Men frågan är: Varför finns inget lågpriståg?
Redan tidigt förstod vi att vi inte skulle kunna flyga hem efter en vecka i Dubrovnik. På lördagen ställdes alla flyg från flygplatsen i Dubrovnik in och här finns ingen järnväg. Så det fick bli buss.
Klockan 7.00 lämnade vi busstationen i Dubrovnik med kurs mot Zagreb, Kroatiens huvudstad. Där är landförbindelserna till Europa goda. Bussresan på 60 mil skulle ta 10 timmar. Av säkerhetsskäl hade bussen två förare som alternerade. En av dem visade sig vara en ståuppkomiker av hög klass. Han lät sin kollega köra mesta tiden och stod själv längst fram och berättade roliga historier eller vad han nu berättade. Den delen av passagerarna som förstod kroatiska gapskrattade hela tiden.
Varför läste jag inte kroatiska i skolan?
Vägen från Duvbrovnik till Split är oändligt vacker, men slingrig och tidsödande. Motorvägen från Split till Zagreb är nästan lika vacker och dessutom av hög klass som motorväg. Vägbana som ett salsgolv och prydliga rastplatser gör det lätt resa.
Lika prydlig är inte busstationen i Zagreb. Och dess rykte som internationellt busstrafikcentrum visade sig vara något överdrivet. Vi hittade en lucka där vi lockades med bussresor till Berlin och Borås, men då hade vi fått vänta tre dagar på avfärd.
I verkligheten fanns tre bussalternativ denna kväll: Åk till München, Stuttgart eller Frankfurt. Vi chansade på Stuttgart som ett bra ställe att ta sig vidare ifrån. |
 |
| På väg in till EU blir vi stoppade av långsamma och otrevliga gränsvakter. |
Även denna buss var bekväm och hade dubbla förare, som dock tycktes sakna humor. Liksom de övriga passagerarna talade de bara kroatiska. Ute ur Zagreb tog bussen motorvägen mot Budapest. Var vi på fel buss. Nej då, vi var bara på väg till en liten stad på gränsen till Ungern för att plocka upp en liten tant som också vill till Stuttgart. På småvägar letade vi oss upp mot Slovenien. Sent på kvällen blev det stopp på gränsen till Slovenien. Utanför bussen hängde nonchalanta män i uniform och solglasögon och rökte. Här tycktes den gamla sortens öststatsvakter ha fått en ny uppgift: Att trakassera busspassagerare och att samtidigt hålla afghaner, kurder och somalier utanför EU. På vår buss fanns 40 kroater och 2 svenskar. Efter en och en halv timme hade alla passen kontrollerats och vi kunde ge oss ut i den europeiska motorvägsnatten. |
 |
| Från Stuttgarts busstation försöker vi ta oss norrut. |
Kroater röker och bussförarna tog täta rökpauser på de många rastplatser som befolkas av passagerare av nattbussar och långtradarförare. Bensinstationerna är välsorterade och har osannolikt välskötta toalett. På en tysk rastplats fick stifta bekantskap med den nya generationens hightech-urinoarer och hightech-
toaletter. Inget vatten, inga kemikalier, ingen lukt, var slogan. I gryningen rullar vi in mot Stuttgart i tät trafik och vid en parkering vid Mercedesfabriken stannar bussen och de kroatiska gästarbetarna lämnar bussen. Vi sitter kvar för att åka in till stationen i centrum, men se att vår väska blir utslängd. Chauffören gör klart för oss att detta är Stuttgarts busstation. Med hjälp av en 5-eurosedel från Montenegro tar vi in med pendeltåg till Stuttgart Hauptbahnhof. Nu gäller det att ta sig till norra Tyskland. |
 |
Frukost på Starbucks i Stuttgart.
|
Mannen i biljettluckan är i sitt esse. Han berättar att han för första gången i sin karriär har sålt en tågbiljett till Glasgow i Skottland och han ser det som en utmaning att ordna en biljett till Växjö.
– Kan ni gå från Alvesta till Växjö, undrar han. Tyvärr kan han inte ordna en biljett hela vägen. 3 500 kronor fattigare kan vi äta en god frukost på Star-
bucks. Tåget mot Hamburg är suveränt. Bekvämt, tyst, snabbt, rent. Varför åker ingen från SJ på studieresa till Tyskland? En halv deckare senare är vi i Hamburg och kan byta till tåget mot Köpenhamn. Och inte bara vi. Perrongen är full av hemvändande flygresenärer från Danmark och Sverige och tåget blir fullt, fullt. Men stämningen är hög. Alla talar med varandra och utbyter historier. Två damer skulle ha åkt en vecka till New York men fick stiga av planet i Amsterdam istället. – Men det gör inget. Vi har haft jättetrevligt i Amsterdam och New York finns ju kvar. Vi kan åka dit en annan gång, säger de. |
 |
| Tåget är fullt och trångt, men de flesta håller humöret uppe. |
Ett danskt par säger att de aldrig har haft så trevligt och lärt känna så många människor som på denna tågresa. Jag diskuterar infrastruktur och utbyter visitkort med en direktör från Malmö med hus i Kroatien. En medarbetare från Ikea i Zürich försäkrar att det är toppen att jobba på Ikea och bo i Schweiz. En man som hävdar att han är professor i erotik och på väg att få en medalj av vetenskapsakademin underhåller medresenärerna med historier om sin forskning. De finns nog, men på hela resan möter vi ingen gnällspik. Ska vi ha gnäll får vi sköta det själva. |
 |
Väl i Alvesta är tåget inte lika fullt längre.
|
Vid midnatt är vi hemma i Växjö. Dagen efter återstår ett problem: Bilen står i Jönköping. Jag kollar tåg-
tider för att ta mig de tolv milen och inser att resan kostar ungefär 350 kronor. Ungefär som halva flygresan Stockholm – Dubrovnik. Och hemresan med buss och tåg har kostat fyra gånger så mycket som flygresan skulle ha gjort. Ingen har på ett riktigt trovärdigt sätt förklarat varför det måste kosta fyra gånger mer att åka tåg än flyg. Jag anar att det har med organisationen av tågresor att göra. Det är nästan så jag önskar att Ryanair skulle ta över tågtrafiken i Europa. Inför lågpriståg nu! Lars Edqvist |
| |
| Fakta/Luftvägen och landvägen Flyg med Norwegian Arlanda – Dubrobnik, 3 timmar, 750 kronor avgifter inräknade Tåg och buss Dubrovnik – Växjö, 41 timmar, 3000 kronor |
