Se Berlins framtid på den röda ön

Die Rote Insel, den röda ön i Berlin, var en gång ett centrum för motståndet mot Hitler. Här levde kända socialdemokrater och här har kulturpersonligheter som Marlene Dietrich bott.

Efter många år av förfall går nu den röda ön mot en ny vår. Det har blivit populärt att bo här och nu planeras ett gigantiskt mediecentrum i anslutning till den gamla gasklockan.

Den röda ön är ingen riktig ön. Det flyter inget vatten runt den röda ön. Istället begränsas den av järnvägsspåren som tillhör Berlins pendeltågsystem S-bahn. Det innebär att det är lugnt och tyst på die Rote Insel.

Den ligger i den södra delen av Schöneberg, som hörde till gamla Västtyskland. Inte långt därifrån ligger Kreuzberg, en stadsdel som under många år har befolkats både av turkiska invandrare som av konstnärer och författare.

Den röda ön har på senare år också befolkats av alltfler turkar och varit något av en bortglömd stadsdel, när utvecklingen av Berlin efter murens fall i hög utsträckning koncentrerades till gamla öst.

En stadsdel som Prenzlauer Berg och en gata som Karl-Marx-Allee har lockat många människor som vill vara med där det händer.

Nu håller die Rote Insel definitivt på att lämna glömskan och bli en het stadsdel.

Ännu så länge hänger många röda turkiska flaggor från balkongerna och ännu så länge ger många av husen ett lite fallfärdigt intryck. Och ännu så länge är hyrorna låga och insatserna måttliga, vilket lockar den kreativa klassen att flytta hit.

Under den senaste lågkonjunkturen har många av butikerna och caféerna fått slå igen. Nu börjar utvecklingen vända, när det kreatörerna bosätter sig här. De vill ha bra krogar, mysiga caféer och chica butiker att handla i.

Det är tydligt att byggfirmorna, som under de senaste 20 åren renoverat det gamla öst nu börjar få jobb på den röda ön. Fasader renoveras. Hissar byggs till. Gamla kallvindar blir exklusiva lägenheter.

Sannolikt är detta bara början.

Nu planeras miljarder att investeras i ett gigantiskt mediecenter i och kring den gamla gasklockan. Kändisar som den förre gröne utrikesministern Joschka Fischer har uttryckt ett intresse för att också göra området till ett centrum för utveckling av alternativ energi. Här planeras också ett nytt storhotell.

De storslagna planerna lockar en del och retar en del. Debatten om framtiden för den röda ön är intensiv. Skeptikerna tycker att det är ett för stort projekt som riskerar att bli dyrt för skattebetalarna.

Trots byggkranarna är det fortfarande tyst på den röda ön. Joggare springer stilla i den park som gränsar till den stora gasklockan. Turkiska invandrare gör diskreta affärer med lätt bedagade bilar av märken som Mercedes och BMW.

Die Rote Insel har den charm som kulturmöten, låga hyror och en kulturell tradition kan ge.

Så om du är i Berlin, passa på att besöka den röda ön nu. Om några år kan det ha blivit den grå ön -  samma orgie i glas och betong som Potzdammer Platz.

Lars Edqvist

• Den ligger norr om S-bahnstationen Südkreuz.

• Stora delar av ön bebyggdes under 1800-talets andra del.

• Fyra broar förbinder sedan början av 1900-talet den röda ön med resten av staden.

• När kejsaren Wilhelm den förste 1878 återkom till Berlin efter att ha vilat upp sig på landet efter ett attentat väntade han sig jubel. Men på den nuvarande Leberstrasse hängde de tidiga socialisterna istället ut röda fanor.

• Julius Leber var en tysk socialdemokrat som avrättades 1945 för sitt motstånd mot nazismen. Han bodde på die Rot Insel och huvudgatan där är nu uppkallad efter honom.

• Gasklockan på den röda ön är 50 meter hög och rymmer 160000 kubikmeter gas. Den byggdes 1910 och slutade användas 1993.

• Marlene Dietrich föddes på den gata som numera heter Leberstrasse.

• I dag har den röda ön cirka 13000 invånare. Ungefär 20 procent är invandrare.

• Postnumret till den röda ön är 108 29.