Ett lärorikt besök i en afrikansk kåkstad

Några små barn ligger och sover på det smutsiga golvet. Deras mor sitter i ett hörn tillsammans med några äldre män och dricker hemgjort billigt öl. Det är eftermiddag på en av pubarna i Langa, en av de största kåkstäderna i Kapstaden. Vi är turister här och känner oss rätt obekväma när vi bjuds på det jolmiga ölet.

Vi befinner oss på en organiserad tur i Langa, som ligger norr om Kapstadens centrum på väg mot flygplatsen. Här i Sydafrika kallas kåkstäderna townships och här bor en alltför stor del av landets invånare, åtminstone med ett svenskt perspektiv.

Varje morgon transporteras en betydande del av Sydafrikas invånare på lastbilsflak och i minibussar in till stadskärnorna för att arbeta hos människor som har det mycket bättre än de själva. Kåkstäderna är oftast ganska välorganiserade med elström, skolor, restauranger och butiker. Samtidigt är misären uppenbar.

Att som västerlänning på egen hand ge sig in i en kåkstad är inte att rekommendera. Rånrisken är mycket stor. Men den som följer med på en av många organiserade turer till townships har inget att frukta.

Att åka in i slummen med en minibuss för att se på fattigdomen med ytterligare ett tiotal vita rika människor kan te sig som en synnerligen suspekt form av turism. Men alla vi talar med rekommenderar dessa turer som ett sätt att se den sydafrikanska verkligheten.

Och vi blir väl mottagna i Langa. Förutom puben får vi komma in i en rad bostäder, där invånarna stolt visar att de har fått det bättre än tidigare.

Vi får se exempel på entreprenörskap. Några kvinnor bränner med glödande järn bort allt skinn från stora mängder fårskallar. Skallarna ska sedan bli råvara till soppor.

I en annan kåkstad när flygplatsen i Kapstaden träffar vi Vicky som driver ett litet, men mycket prydligt, bed & breakfast-ställe. I vardagsrummet har hon en jättelik platt tv-apparat, en satsning inför fotbolls-VM 2010, säger hon.

Inte minst de som organiserar turistturerna till kåkstäderna är framgångsrika entreprenörer. Och de bor kvar i kåkstäderna, fast i de fina delarna. Vår guide säger stolt att han bor i Langas Beverly Hills, där husen påminner om svenska 50-talsvillor.

I skymningen kantas gatorna i kåkstaden av entreprenörer som säljer grillad mat. Det luktar gott, men efter skymningen är det inte så lyckat att vara ute någonstans i Sydafrika, så vi åker tillbaka till vår hyrda lägenhet i den vita badorten Camps Bay.

Att åka på minibusstur till Langa är säkert ett bättre sätt att tillbringa en semesterdag i Sydafrika än att ligga på stranden. Här lär vi oss mer om verkligheten än av vår rasistiska hyresvärd. Och visst finns det positiva tecken i Kapstadens kåkstäder, nya företag, nya bostäder och nya skolor. Men själva grundstrukturen i det sydafrikanska samhället verkar ändras i snigelfart.

De svarta bor kvar i sina kåkstäder även när husen är renoverade eller nybyggda. Efter långa obekväma resor arbetar de långa dagar till låg lön för de vita. Längs Sydafrikas fantastiska stränder bor de rika vita som fortfarande verkar ha makten över den ekonomiska utvecklingen.

En del av de vita vi träffar är irriterade för att de inte längre har råd att köpa de finaste husen vid havet. Dessa köps som sommarhus av ännu rikare människor från London, New York och Tallinn. Det finns anledning att tro att brottsligheten kommer att vara fortsatt hög i Sydafrika.

Lars Edqvist