Gå på gårdsfest en helg i Genova

Det känns som vi är på en gårdsfest. Barnen springer runt och leker och deras föräldrar diskuterar och skrattar mellan borden. Platsen är Piazza Lavagna i Genovas gamla stadsdel, och vi är storögda turister i den italienska vardagen.

Genova är inte den typiska turiststaden där tyska och amerikanska grupper släpas runt ledda av en guide med ett högburet paraply. Under en septemberhelg i Genova såg vi inte en enda turist - utöver oss själva. I dag är Genova inget mål för weekendresor, men har alla möjligheter att bli det.
För här finns mycket att se och göra.

Här finns Europas största gamla stadskärna, som Gamla Stan i Stockholm ungefär, fast dubbelt så stort, och mycket mer levande. I gamla stan i Genova bor vanligt folk, och det är de som befolkar krogarna och besöker butikerna.

Gå gärna den lilla gatstumpen Via del Campo. Den är besjungen av Fabrizio de André, en artist som är okänd i övriga världen men är enormt stor i Italien. Han föddes i Genova 1940 men rökte för mycket och dog därför redan 1999.

På Via del Campo hyllas Fabrizio de André kraftfullt ännu i dag. På dörrarna till speceriaffärer och köttbutiker finns det bilder av Fabrizio. I den musikaffär och De André-museum som ligger mitt på gatan finns ett altare med en bild på den store artisten. Under står några överfyllda askkoppar där fans har skrivit sina namn på fimparna som en hyllning. Tårögda tanter skriver i gästboken på disken.

Här finns också en av Fabrizios gitarrer. Den som kan bevisa sin lämplighet kan få spela på den. Mitt emot ligger det lilla torget Piazza del Campo med ett café, där Evert Taube lär ha tagit en och annan pilsner.

Fabrizio de André ligger begravd på kyrkogården Staglieno, en högt belägen kyrkogård i utkanten av Genova. Enligt både Ernest Hemingway och Mark Twain är detta världens vackraste kyrkogård. Besök den gärna. Den ligger rätt väl skyltad nära motorvägsutfarten Genova est.

Genova är en mycket brant, nästan vertikal stad på de liguriska bergens sluttning. Därför ingår hissar i kollektivtrafiken. Mest originell är hissen i västra änden av Via Balbi. Den börjar som en mycket liten tunnelbanevagn som ger sig vågrätt in i berget på ett spår. Efter cirka 200 meter byter den riktning och ger sig iväg uppåt.

Vid slutstationen ligger Världskulturmuseet i en gammal borg med vidunderlig utsikt över Genovabukten. Bara utsikten är väl värt de sex kronor det kostar att testa hissen.

Genova har i långa tider varit en sjöfararstad. Christoffer Columbus är en av de stora sjöfarare som föddes här. I dag har en del av hamnområdet renoverats och blivit ett både chict och trivsamt område för shopping och underhållning. I det nyrenoverade hamnen finns ett stort akvarium och ett riktigt trivsamt sjöfartsmuseum. När vi gick runt på sjöfartsmuseet stötte vi flera gånger på en far och hans cirka femårige son. "Fantasticco" utropade den lille gång på gång, ett bra betyg på ett museum.

I den nya hamnen finns också långa rader med lyxbåtar som man bara kan fundera på hur ägarna har haft råd att köpa och köra dem, men de är kul att titta på och fantisera om.

Det finns också trista sidor av Genova. När vi kom med bil klockan två på natten var stråket längs hamnen kantad av prostituerade. Och tiggarna är många, liksom i övriga Italien.

Motorvägen som går på pelare över hela hamnområdet måste vara en av världens fulaste. Men kan du leva med det så finns det få städer i Europa den en helg kan vara så trivsam.