| KONSERT MED NUMMINEN |
 Perkele!
Men den sången, som skrevs till en film av Jörn Donner 1971, inleder Mauri Antero Numminen sin konsert den 2:a april 2008 på jazzklubben Nefertiti i Göteborg. Sången skrev herr Numminen till Donners film "Perkele – bilder från Finland "och sångens text lyder kort och gott: Perkele!
En annan gammal Numminenhit lyder Dägä-Dägä, en text som får publiken att brista ut i allsång. Men egentligen spelar det ingen roll vad Numminen sjunger, publiken älskar honom oavsett låtval, från den första ”sången”, som ju faktiskt är filmmusik, till den sista som är den gamla Chuck Berry-låten Route-66.
Nu är ju inte Numminen en helt vanlig coverartist så han sjunger Chuckens hit till Beethovens nionde symfoni, det vill säga den del av symfonin som på engelska kallas ”Song of Joy” och som EU fräckt nog gjort till sin signaturmelodi.
Läs hela artikeln
|
| SINGER-SONGWRITER |
 |
Kev Carmody (i mitten) är i dag en av de största artisterna i Australien. |
Australiens Bob Dylan Australiens aboriginer fick häromdagen en ursäkt för att deras barn omhändertogs i stor skala under många år. En av de som skildes från sina föräldrar var Kev Carmody, idag en av Australiens största artister. 62 år gammal är han nu mer populär än någonsin.
Alla länder med självaktning bör ha en singer-songwriter av rang, födda på 40-talet. Lite bufflig får han gärna vara men fortfarande med hedern i behåll och meningsfullt innehåll i sina texter. USA har ju Bob Dylan. Neil Young kan ju, även om han bor i Kalifornien, representera Kanada. Italiens störste vissångare heter Fabrizio De André. Inte så känd i Sverige, kanske men oerhört stor i Italien. I Sverige finns....hm? Men i Australien finns alltså Kev Carmody.
Läs hela artikeln |
| SEN SKIVDEBUT |
 |
Pegi Young har skivdebuterat efter 30 som sångerska. |
Nu tar bakgrund- sångerskan ton
Efter att ha levt i 30 år bara fem minuter från en skivstudio har Pegi Young nu skivdebuterat. – Jag har skrivit låtar sedan jag gick på high school, men har inte haft tid att spela in dem förrän nu, säger hon. Om ni känner igen namnet Pegi Young så beror det kanske på att hon under många år har sjungit i bakgrunden på maken Neil Youngs skivor liksom på hans turnéer. Men de egna låtarna har legat i byrålådan fram tills nu.
En annan orsak till att tiden inte räckt till för de egna låtarna har varit hennes engagemang som ordförande i styrelsen för the Bridge School, en skola med en speciell pedagogik för cp-skadade barn. Sonen Ben är ett av de barn som har gått på skolan. Läs hela artikeln |
| |
| MÖTE MED MUSIK |
 |
Här satt Evert Taube och drack iskall öl. |
Trubadurmöte på Piazzan
År 1920 vandrade Evert Taube nedför gatorna i Genovas gamla stad. Plötsligt stod han framför en skylt med texten ”Här serveras iskall öl”.
Står man på samma plats idag ser man i stället en caféskylt med titeln ”La cattiva strada” vilket även är titeln på en sång av den italienske vispoeten Fabrizio De André.
Hela artikeln |
|
|
|
| AKTUELLT MUSIK |
Ola Salo med ny låt på Tengstrand 08
Ola Salo kommer att framföra nya egna låten "I just wanna (sing a song called)" när det åter är dags för Tengstrands-festival i Växjö den 26 april till 8 maj.
Återigen är det pianister Per Tengstand som är initiativtagare och konstnärlig ledare för festivalen. Förutom Ola Salo och Per Tengstrand deltar Trondhemssolisterna, violinisten Cecilia Zillacus, pianisten Shan-shan Sun, Sven Wollter och sommelieren Andreas Larsson.
|
| |
 En promenad på Vallhallavägen
YouTube är en ständig källa till glädje för den musikintresserade. Och Fredrik Stages serie i Dagens Nyheter om de 100 höjdpunkterna på YouTube är en lysande idé och en bra guide. På plats nummer 76 finns till exempel nyligen avlidne Lee Hazelwood med den udda låten Lets take a walk down Valhallavägen. Den börjar med att Lee Hazelwoods son erbjuder den dystre fadern en träff med sin flickväns storasyster.Sedan kommer en barnkör in och sjunger låten tillsammans med Lee. Till slut går de nedför Vallhallavägen.
Se den!
http://www.youtube.com/watch?v=sd9Kvq_jx-U |
| |
Tre album från 2008:
Black Mountain - In the Future
Har ni saknat 70-talets prog-rock tillhör ni förmodligen en minoritet, men ni är inte ensamma. Stephen McBean hör er bön och levererar ett albumfyllt med psykadeliska och progressiva låtar somvarierar mellan två och sjutton minuter i längd. Bäst:Tyrants Blood on the Wall - Liferz
Om Black Mountain låter som 70-talsrock så är Blood on the Wall definitivt fast i 80-talets alternativarockscen. Det är nästan på gränsen till att både SonicYouth och Pixies skulle kunna hämta ut låtskivarroyaltys för Liferz. Men har man lyssnat sönder både Daydream Nation och Doolittle är Blood on he Wall fortfarande ett väldigt roligt alternativ. Bäst: Junkeee Julieee Beach House - Devotion
Ett band som däremot är nästan så långt ifrån klassisk rock man kan komma är Baltimores Beach House. Svävande, drömsk pop som kanske påminner om svenska radio Dept eller 80-talsbandet Cocteau Twins. Samtliga låtarna är dränkta i reverb och ovanpå allt ligger Victoria Legrands svala, Nico-liknande röst. Bäst: Astronaut
Karl Edqvist
|
|
