Tecknad dokumentär från Israel

"Waltz with Bashir" som just nu visas på Folkets bio i Växjö är en israelisk animerad film av regissören Ari Folman. Den har blivit väldigt uppskattad av kritiker världen över. Filmens dokumentära handling kretsar runt Aris minnen, eller snarare frånvaron av dem, från hans tid som 19-årig soldat i den israeliska armén under åttiotalet. 

En kväll på en bar berättar en av Ari Folmans vänner att han plågas av en återkommande mardröm sedan Libanonkriget 1982. De båda tjänstgjorde under kriget. Vännen hade fått till order att skjuta alla hundar i en liten stad, en natt när djurens skall skulle ha kunnat avslöja var soldaterna befann sig. Sedan dess hemsöks vännen av dessa hundar, 26 till antalet, om nätterna.

Ari inser av samtalet att han inte har några som helst minnen av sin tid som soldat. Han kommer inte ens ihåg något av den ökända massakern i flyktinglägrena Sabra och Shatila, fastän han var närvarande när den ägde rum. Det här får honom att börja resa runt i världen och intervjua gamla vänner från tiden i armén. Han börjar bit för bit pussla ihop egna minnesbilder från sin tid i det militära.

Bashir i titelns namn syftar på Bashir Gemayel, som valdes till president i Libanon 1982, men mördades innan han hunnit tillträda sin post. Filmen har vunnit flera Ophirer (Israels viktigaste filmpris) och har även belönats med en Golden Globe för bästa utländska film i USA. Något som gjort filmen omdiskuterad är att den i slutet innehåller autentiskt filmat material från massakrerna i flyktinglägrena i Libanon, som utgör en chockerande kontrast till den i övrigt animerade handlingen. Ari Folman är född 1963 och "Waltz with Bashir" är den fjärde filmen han har regisserat. 

Malin Svedjeholm

Ett hårt liv i värmens skugga

En disciplinerad heroinmissbrukare finansierar sitt missbruk genom att arbeta som väktare. Hon är ihop med en förälskad polis som inte begriper att hon missbrukar. Historien verkar otrolig, men den är sann. Den handlar om författaren Lotta Thells liv innan författarskapet.
Nu har berättelsen blivit långfilm – ”I skuggan av värmen” – och huvudrollsinnehavaren Malin Crépin gör att historien inte bra är sann utan till och med sannolikt.
– Vid inspelningarna fick jag uppleva hur folk betraktade mig som en missbrukare, berättar hon.

Malin Crépin gör i verkligheten ett lågmält intryck och verkar på något vis kortare än i filmen. Samtidigt går det att ana den intensitet som hon visar som den missbrukande väktaren Eva i filmen ”I skuggan av värmen”.
– Jag valde att inte träffa Lotta Thell innan filminspelningen. På det viset kunde jag koncentrera mig på att gestalt filmens Eva och inte verklighetens lotta. I stället träffade jag andra heroinmissbrukare för att försöka sätta mig in i deras värld, berättar Malin.
– När så Lotta Thell kom till filminspelningen så blev jag oerhört orolig för hur hon skulle uppfatta min gestaltning av hennes liv. Just den dagen skulle vi spela in en avtändningsscen och jag tog från tårna för att det skulle bli bra. Jag skrek så ett blodkärl brast i ögat. Sedan var det en stor lättnad när Lotta tårögd sa att det var precis så det var.
– Det var ett erkännande så stort att jag då inte brydde mig om vad filmkritikerna skulle skriva. Men det gör jag nu, erkänner Malin Crépin leende en vecka före premiären.

Nu känner Malin Crépin att hon har filmens Eva ihop med författaren Lotta Thell. Inför inspelningen lärde hon sig injicera och vid inspelningarna hade hon koksalt i sprutorna. I en stark scen i filmen ligger hon på golvet i en hiss på t-centralen med en spruta i armen.
I en annan scen snubblar hon omkring bland vanligt folk, pundare och langare på ”plattan” vid Sergels torg.
– När vi gjorde scenen i hissen kom vanligt folk in och såg mig ligga där. Jag kunde verkligen känna vilket förakt man möts av som missbrukare, säger hon.
Det tog ett tag för Malin Crépin att avidentifiera sig från rollen som missbrukaren Eva.
– En av de missbrukare jag träffade i samband med inspelningarna tyckte att det var fint att jag nu lyckats ta mig ur missbruket, skrattar hon.

Filmen ”I skuggan av värmen” är inte bara en berättelse om en missbruk. Den är också en film om kärlekshistorien mellan polisen Erik och missbrukaren Eva. Och att kärleken kan vara vägen ur missbruket, för samhällets resurser för vård av missbrukare är begränsade.
Även kärlekshistorien i filmen har en verklighetsbakgrund, även om Lotta Thell i dag har skiljt sig från sin Erik. Nu lever hon på en gård på landet med hästar, hundar och katter. Och hon har skrivit en rad framgångsrika böcker.
Det var länge sedan hon missbrukade heroin, men deltar sedan länge i ett metadonprogram.
Hon beskriver missbruket som ett sätt att klara vardagen. Uppvuxen i en missbrukarfamilj hade hon blev heroinet en flykt.
– Heroinister är känsliga människor. Heroin fungerar som självmedicinering. Det är vanligare än man tror att heroinmissbrukare har ett vanligt jobb i en butik och injicerar mellan tårna för att det inte ska synas. Och det finns företagsledare som missbrukar heroin, berättar hon.
I filmen beskrivs avtändningen som ett helvete. Ändå beskriver Lotta Thell det som den lätta delen.
– Det svåra är att ta sig ur det mentala beroendet, säger hon.
Heroinmissbruk är omgärdat med mycket skam. I dag känner Lotta Thell att inte har något att skämmas för.
– Filmen har för mig varit ett sätt att få tillbaka 15 år av mitt liv.

Lars Edqvist

Road movie med miljöbil

från Kansas till Kalifornien

Till en riktig amerikansk road movie hör mullrande V8-motorer och en doft av hamburgare och bensin, eller? Nu gör i alla fall rockmusikern Neil Young något helt annat, en road movie med en miljöbil i huvudrollen.

Neil Young har länge haft ett stort intresse för gamla bilar. I hans garage finns ett 70-tal gamla men fullt körbara bilar. Han har till och med en egen mekaniker, som håller bilarna i körbart skick. Och det har hänt att han har varit ute på USA-turné i sin egen buss från 1950-talet.

Nu har han dock fattat att hans miljöengagemang inte går ihop med att köra  bilar som lämnar "big carbon fotsteps", stora koldioxidavtryck i atmosfären. Därför har han tagit en av sina rariteter, en Lincoln Continental Mark IV av 1959 års modell, kört den från Kalifornien till Kansas för att få en ny motor – och kört tillbaka igen.   Detta är en av de största personbilar som någonsin tillverkats, nästan sex meter lång och 2,5 ton tung. På vägen till Kansas fick Neil Young stanna vid var och varannan bensinstation, på hemvägen räckte det med två tankningar för att ta sig de 270 milen mellan Wichita och San Fransisco. I Wichita finns Johnathan Goodwin som har specialiserat sig på att förvandla bränsleslukande amerikanska monster till miljöbilar. Han har bland annat byggt om den gamle spelande filmhjälten Arnold Schwarzeneggers stora stadsjeep till miljöbil.

Neil Youngs Lincoln gick på vägen till Wichita 10 miles på en gallon bensin. Målet var att den efter ombyggnaden skulle gå 100 miles på en gallon. I liter per mil motsvarar det att sänka förbrukningen från 3 liter per mil till 0,3 liter.

Johnathan Goodwins verkstad bytte den gamla motorn mot en ny som går på biodiesel. Den fick också en hybridfunktion. När den kördes på diesel laddades batterier som sedan kunde driva bilen framför allt i stadsmiljö. Dessutom fick den en så kallad plug in-funktion, vilket innebär att batterierna också kan laddas från elnätet. Vad är skälet till att inte alla amerikaner gör som Arnold Schwarzenegger och Neil Young och bygger om sina vrålåk till miljöbilar? Pengar. Det kostar 40 000 dollar, ungefär 250 000 kronor att få sin bil ombyggd i Wichita.
Vad har nu Neil Youngs Lincoln med en road movie att göra. Jo, Neil Young är inte bara musiker – han är filmare också. Under namnet Bernhard Shakey har han gjort flera filmer, annorlunda filmer. "Repowering the American Dream" heter den film som Neil Young gör om resan med sin nya gamla bil. Förutom en berättelse om ny och gammal teknik ska filmen vara en skildring av en resa genom det vackra amerikanska landskapet. I sin nya skepnad kallas bilen "Linc Volt" och som en del av filmen tänker Neil Young ta den till bilindustrin i Detroit och visa vad som är möjligt om viljan till förändring finns.
Läs mer på www.neilyoung.com

När undergången är nära
blir katastroffilmerna fler

Al Gore belönades med en Oscar för sin film om klimathotet. Leonardo DiCaprio har också gjort en film om miljöhoten: 11th hour, som ännu inte har haft svensk premiär. Undergångsfilmerna blir allt vanligare när hoten mot mänskligheten blir tydligare.