Trubadurmöte

på Piazzan

År 1920 vandrade Evert Taube nedför gatorna i Genovas gamla stad. Plötsligt stod han framför en skylt med texten ”Här serveras iskall öl”.

Står man på samma plats idag ser man i stället en caféskylt med titeln ”La cattiva strada” vilket även är titeln på en sång av den italienske vispoeten Fabrizio De André.

La cattiva strada betyder den dåliga gatan, och området är beryktat för framförallt gatorna Via de Pré och Via del Campo. Dessa sägs vara tillhåll för prostituerade, narkomaner och andra människor med dåligt rykte, och det är om dem Fabrizio De André sjunger i sina sånger.

Han tar parti för dem och det är kanske därför han verkar som mest populär just här. I hans kanske mest kända sång som heter just Via del Campo sjunger De André att ”Dai diamanti non nasce niente, dal letame nascono i fior” vilket ungefär betyder att inget växer ur diamanter, däremot ur dynga.

Fabrizio De André föddes i Genova den 18 februari 1940 och välkomnades till världen med den italienske kompositören och dirigenten Gino Marinuzzi’s Valzer per un amore som hans far spelade på grammofonen. Detta gjorde ett så starkt intryck på Fabrizio att han 25 år senare skrev en text till melodin. Då Fabrizios far var känd antifascist tvingades familjen, när kriget bröt ut, att fly upp i bergen, närmare bestämt till Asti i Piemonte, för att 1945 återvända till Genova.

Under sin uppväxt påverkades Fabrizio De André av jazzen, men framför allt av den franske vispoeten George Brassens. Något som dock inte hindrade honom att 1956 starta gruppen The Crazy Cowboys e The Sheriff One med Fabrizio själv på banjo och sång.

1960 Gavs Fabrizios första singel ut med låtarna Nuvole barocche och E fu la notte. Musiken på denna skiva kan närmast liknas vid schlager, och texterna handlar mest om kärlek i månsken, ungefär. Redan på sin andra skiva ändrar han emellertid inriktning på sina texter i och med följande inledning:

”När dom öppnade cellen var det redan försent, ty med ett rep om den kalla halsen hängde Miché...”

Sången heter Ballata del Miché och är en franskinspirerad sång i valstakt med dragspel, och här visar Fabrizio De André att han minsann inte är någon muntergök som tänker skriva smöriga italienska ballader om "amore". Ballata del Miché är för övrigt en av få De André-sånger som har en refräng i dur. "Morte", döden, är ett ofta förekommande ord i de kommande sångerna.

Fabrizio De André gav fram till sin död ut ungefär 15 fullängdsskivor och flera av dessa har ett tydligt tema. CD:n Non al Denaro non all’amore ne’al cielo från 1971 är exempelvis tonsättningar av några dikter ur Edgar Lee Masters’ Spoon River. Det är en samling gravstenstexter som tillhör personer i det av Masters påhittade amerikanska samhället Spoon River.

En annan temaskiva är den som egentligen inte har någon titel men som brukar kallas ”Indiano” eftersom den har en indian på omslaget.

Inspiration till dessa sånger fick De André då han från augusti fram till jul 1979 var tillfångatagen av banditer på Sardinien. Sin vana trogen tog han ställning för de svaga och följaktligen försvarade han kidnapparna under den följande rättegången. Han var kidnappad tillsammans med sin andra fru Dori Ghezzi som är sångerska och bland annat sjöng låten Era i Melodifestivalen i Stockholm 1975.

Italienska singer-songwriters låter ganska ofta som om de rökt alldeles för många cigaretter. Fabrizio De André dog i cancer den 11 januari 1999, efter att under hela sitt vuxna liv ha rökt alldeles för mycket.

Trots detta låter han inte hes en enda gång på sina cirka 150 insjungna sånger. Inte ens på den videokonsert som gjordes några månader före hans död och som är en mycket bra sammanfattning av hans visor. Kompar på denna konsert gör bland annat Fabrizios dotter Luvi som bakgrundsångerska och sonen Christiano på diverse instrument.

Begravningen i Genova var en kaotiskt tillställning då 10 000-tals italienare följde sin idol till den sista vilan.

Fabrizio de André slutade alltså sitt liv i Genova i Ligurien. För Evert Taube var besöket vid Via del Campo i Genova en del av början på hans vuxna liv, som ofta kom att tillbringas i Ligurien. Kanske möttes de någon gång, Evert och Fabrizio, i Genova eller San Remo.

I varje fall sitter de nog nu i den Liguriska himlen, utan pengar, och sjungeer visor om kärlek. 

Bengt Edqvist

Bengt Edqvist har startat Svenska Fabrizio de Andréklubben på Facebook.com