Den amerikanske författaren Philp Roth har i år kommit ut på svenska med sin bok Envar. Roth är en framgångsrik författare, som fått ett flertal litterära priser. 
J. M. Coetzee är född i Sydafrika och bor numera i Australien. Även han har erhållit flera litterära utmärkelser, Nobelpriset 2003. Coetzees kom ut med Ett dåligt år på svenska i år.
Både Roth och Coetzee gör bokslut i sina böcker om än med något olika innehåll. Båda sörjer att de inte längre är attraktiva hos unga kvinnor. 

Envar av Philip Rooth
Envar börjar på en kyrkogård. Bokens huvudperson ska begravas. Boken slutar med att huvudpersonen ligger på operationsbordet. ”Hjärtstillestånd. Han fanns inte mer, var befriad från allt, trädde in i tomheten utan att ens veta om det. Precis som han hade fruktat hela tiden.” I boken berättas om huvudpersonens liv.

Redan på bokens första sida presenteras de viktiga personerna. Så är det ju ofta på en begravning – viktiga personer från den dödes liv är med. Det är en bra början. Författaren berättar om huvudpersonens föräldrar. De kom från enkla förhållande och lyckades i livet med en ur och juvelaffär. Barndomen skildras tillsammans med en älskad bror.

Huvudpersonen arbetar på en reklambyrå. Han gifter sig tre gånger och tar själv initiativ till att äktenskapen löses upp. Han har tre barn, men bara kontakt med ett av barnen. Han funderar mycket på dessa relationer, vad de betytt för honom, hur han hanterat dessa personer. Han är inte nöjd, när han nu blickar tillbaka. Han undrar hur han ska leva resten av sitt liv. Han försöker finna mening och gemenskap, men det är för sent. Det är en stark bok om liv och död, en bok för envar.

Ett dåligt år av J. M. Coetzee
Denna bok har tre berättare på varje sida åtskilda av heldragna linjer. Den mesta texten utgörs av Coetzees tankar om sin samtid.
Den andra berättaren är en gammal författare, som jag uppfattade, som samma person, som den förste berättaren, men så är det nog inte, inte fullt ut i alla fall.
Den tredje personen är en ung kvinna, som hjälper författaren att skriva rent manus. Hon skriver om sin relation till sin sambo och om den till författaren.

Det är en slag dagbok, där huvudpersonen skriver om olika ämnen. Det handlar om Bush, om terrorism, om rädsla för döden, om kroppens längtan efter kärlek. Kvinnan, sekreteraren undrar varför han inte skriver en roman, men det är för omfattande för författaren i boken. Författaren undrar om man får ha åsikter om politik om man inte ger sig in i politiken. Hans åsikter om samtiden är värda att läsa trots att det inte är en politiker, som skriver, trots att det inte är en roman.

Efter att ha läst dessa två böcker undrar jag hur kvinnor skriver om att bli gamla, om att inte vara attraktiva och om döden.

Flickorna från Riyadh av Rajaa Alsanea
II böckernas värld kan man snabbt förflytta sig i tid och rum. Kan en mailroman från det nutida Saudi-Arabien locka till läsning? Ja, absolut.
Det är inte språket, som gör denna bok läsvärd utan den sociala miljön, som skildras. Boken ger en inblick i det slutna samhället Saudi-Arabien. Bokens berättare skickar varje vecka mail, där hon berättar om sina fyra väninnor och deras liv. Kvinnorna tillhör den saudiska överklassen.

Boken orsakade debatt, när den gavs ut i Saudi-Arabien. Den svartlistades, men blev populär i arabvärlden. Författaren är född 1982 och uppvuxen i Saudi-Arabien. Hon skriver om svårigheten att vara ung i sitt land, men hon tar inte avstånd från sitt land. Boken är skriven i en lättsam och underhållande ton.
Kvinnorna i boken har anledning att fundera på varför de ska skaffa sig en utbildning, när det inte finns någon efterfrågan på utbildade kvinnor. Kvinnor ska vara söta och komma från rätt familj. Äktenskapet är en familjeangelägenhet. Det är tradition, släkte och religion, som bestämmer vem man gifter sig med.

Två av de unga kvinnorna lever periodvis i västerlandet. Där behöver de inte ha slöja, kan gå ut ensamma, vara friare. Men på planet hem byter de till traditionell klädsel. Kvinnors liv i hemlandet är mycket begränsade. De bestämmer alltså inte själva vem de ska gifta sig med. De kan inte gå på café och träffa en man på tu man hand.
I nyhetsrapporter från Saudi-Arabien har det nyligen berättats om en kvinna, som satt tillsammans med en man i en bil. En grupp män slet ut henne ur bilen och våldtog henne De ställdes till ansvar för detta. Även kvinnan åtalades för att hon ensam träffat en man. Hon och mannen, som hon träffade, dömdes till ett 90 piskrapp var. 
I den här boken utspelas inga sådana våldsamma händelser. Kvinnorna drömmer om en framtid med ett yrke, som de själva valt tillsammans med en man, som de själva valt. Boken skildrar flera förälskelser och de slutar oftast inte med äktenskap.

Karin Tunerstedt