Poeter skriver prosa

Gränsen mellan prosa och poesi är inte självklar. Men det kan kanske vara en ny tendens att flera kända poeter nu har givit ut romaner. Bob Hansson, Mara Lee och Kristina Lundberg är alla exempel på svenska poeter som söker sig utanför poesigränserna.

Bob Hansson har tidigare gett ut flera diktsamlingar. En presentation av Bob Hansson från hans egen hemsida:”bob hansson kan dyka upp lite varstanns med sina dikter. på skolor, rockklubbar, festivaler eller företag.med rocknroll, diktläsning, föredrag, workchops eller bara tystnad...han vill ha in livet i orden och sedan ta upp poesin utanför den snäva ram där den en gång ansågs behöva hålla sig.”

Gunnar är en roman om Gunnar, 58 år och 3 månader gammal. Han har arbetat som byggnadsarbetare hela sitt liv och han har trivts med det. Han hade tänkt jobba tills han blev 60, men han fick allvarliga problem med hälsan. Han har fått ett nytt hjärta och är nu sjukpensionär. Gunnars fru dog för några år sedan. Han sörjer fortfarande och tänker på det, som han och Gunilla inte gjorde tillsammans. I boken funderar Gunnar mycket på livets mening.

Det är svårt för Gunnar att inte längre få gå till arbetet. Han gillar inte att fiska, dagarna släpar sig fram. Han köper en motorcykel och hoppas att livet ska bli muntrare, men: ”Jag undrar om det inte är mindre frihet att kunna åka till vilken plats som helst, än att behövas på en enda.”

Ibland följer Gunnar sitt barnbarn Conny till dagis. Gunnar blir nyfiken på en av förskollärarna. Han vill lära känna henne, ja rent av flytta ihop med henne. Men hur ska han bära sig åt för att lära känna henne? 

Gunnar tycker ibland att han tänker och känner på nya sätt. Är han påverkad av hjärtats förre ägare? Han har mycket att fundera på, Gunnar. Det är en bok, som man blir berörd av. Den är välskriven, varm, mänsklig och rolig.

Ladies av Mara Lee, Albert Bonniers förlag

Mara Lee har gett ut två diktböcker tidigare. Hon är lärare på en folkhögskola, där hon leder skrivarkurser. Mara Lee fick mycket uppmärksamhet i pressen med sin bok Ladies. Romanen beskrivs som en chiclit-roman, fast jag förstår inte varför.

Boken handlar om några kvinnor, som har det gemensamt att de är vackra. Några är det inte längre. Det är mycket viktigt för kvinnorna i denna bok att vara vackra, även om priset är att de blir mer objekt för andra människor än subjekt. ”Med några deciliter champagne i kroppen vågade hon äntligen njuta av den odelade uppmärksamheten. Männens trånande blickar och kvinnornas avundsjuka… Lea jublade inombords.” Lea heter den kvinna, som för handlingen framåt i boken.

De olika kvinnorna porträtteras var och en för sig. Författaren rör sig fram och tillbaka i tiden. Kvinnorna har på sätt och vis ett gemensamt förflutet. De har alla haft en relation till en fotograf.

Lea driver ett konstgalleri i Stockholm. Hon förbereder nu en utställning med verk av fotografen, som med framgång tar bilder kvinnor i utsatta situationer och skyr inga medel. Fotografen har fotograferat samtliga kvinnor i boken och visat bilderna offentligt. 

Fotografen är mycket förförisk och inleder nära relationerna med objekten om det behövs och så länge det behövs. En av kvinnorna väljer att inte vårda sitt utseende, när relationen tar slut, men hennes kärlek till fotografen lever obesvarad vidare. Lea förbereder tillsammans med en av de andra kvinnorna en hämnd mot fotografen.

Författaren har många trådar i denna bok, som hon väver ihop kring Lea. Det är lätt att läsa vidare i boken. Man vill veta hur allt hänger ihop och hur det ska sluta. Boken är välskriven, men människorna är ointressanta, tycker jag.

Grymhetens stad av Kristian Lundberg, Leopard förlag

Lundberg är poet från början och har gett ut flera diktsamlingar. De senaste åren har han skrivit några romaner, som alla utspelas i Malmö. Grymhetens stad är den senaste och liksom flera tidigare en kriminalroman. Lundberg är även jurist och litteraturkritiker. Han uppmärksammades särskilt 2006, då han recenserade och sågade en roman, som inte hade kommit ut!

Grymhetens stad är Malmö. Där är det grått, fuktigt och fullt av sociala problem och människor utan hopp. Nils Forsberg, polis, är trött och uppgiven. Och Sverigedemokraterna är framgångsrika.

Motsättningarna i staden är allt tydligare. Gränserna allt skarpare. Och det var inte bara Nils Forsberg som inte längre kände sig hemma i sin egen stad. Han längtade bort, men visste han inte vart – bara bort.

Nils Forsberg är en av medlemmarna i polisens specialgrupp EOU – enheten för Extra Ordinära Utredningar. Boken börjar med att Forsberg och några kollegor sitter i en bil utanför ett hyreshus i Rosengård. De spanar efter vem, som ska komma på besök till en viss lägenhet. Inne i lägenheten finns två prostituerade kvinnor. De är brutalt mördade. Forsberg och kollegorna vet om detta, men de vill få napp först innan de släpper ut nyheten om de två morden.

Boken handlar om dessa mord och andra händelser i anslutning till morden. Men framför allt handlar boken om Nils Forsberg och Malmö. Han har haft problem med alkohol och har varit på väg att förlora jobbet som en följd av detta. Författaren skriver om Nils Forsberg tankar om Malmö, om livet, om hur svårt det är att vara polis. Det är en dyster analys av samhället, som serveras mycket målande. Och grå. Det är inte den mest spännande deckare, som jag läst, men den manar till eftertanke. Svenska Deckarakademien har listat sina favoriter bland svenska deckare utgivna 2007. Grymhetens stad är en av de fem på listan.

Karin Tunerstedt