När undergången är nära
blir katastroffilmerna fler

Al Gore belönades med en Oscar för sin film om klimathotet. Leonardo DiCaprio har också gjort en film om miljöhoten 11th hour, som ännu inte har haft svensk premiär-
Undergångsfilmerna blir allt vanligare när hoten mot mänskligheten blir tydligare.

Al Gores film En obekväm sanning inspirerade Patrik Hörberg på Reaktor Sydost i Växjö till att arrangera en undergångsfilmfestival under hösten 2007.
– Jag blev upprörd när jag såg filmen och kände att jag ville engagera mig och göra något för att väcka fler. Men det är lätt att bara bli dyster, så jag tänkte att det kunde vara bra att göra något som också var lite kul, berättar Patrik.
Så föddes idén till undergångsfilmfestivalen, som ordnades på Växjö stadsbibliotek.
Det finns flera typer av undergångsfilmer. De dokumentära skildrar ofta hoten om undergång utifrån ett miljöperspektiv. Hollywoodfilmer skildrar ofta världen efter en katastrof.

Undergångsfilmer är ingen ny företeelse. De fanns redan på stumfilmstiden. Ett känt exempel är från Frankrike.

– Där samlades en stor grupp skådespelare i en studio med förutsättningen att världen skulle gå under i morgon. Det slutade med en orgie, eftersom inget ändå spelade någon roll, berättar Patrik Hörberg.

1973 gjordes en av Patriks personliga favoriter, Soylent Green med Charlton Heston. Här handlar det om en överbefolkad värld där folk har svårt att hitta någonstans att bo och något att äta. Livsmedelsföretaget Soylent Green säljer enkla plastbrickor med mat.

– Det visar sig att Soylent Green också återvinner döda människor i sin mat. Och folk säljer sig till Soylent Green, eftersom tillvaron är så eländig att döden är att föredra. En absurd film som ställer viktiga frågor, anser Patrik.

Listan på undergångsfilmer från Hollywood har sedan blivit lång. Mad Max och Waterworld är exempel på filmer som Patrik tycker är rätt bra. Inte sällan är idén intressantare än filmen som sådan.

• Påverkas publiken av att se filmer om undergången?
– Det är olika med olika filmer. Men jag tror att de kan få folk att tänka efter. En välgjord och väl underbyggd film som Day after tomorrow kan säkert påverka tittarna, säger Patrik.
Nu har det varit populärt att göra storslagna dokumentärer om klimathotet. Al Gores film har hyllats medan Leonardo DiCaprios 11th hour har fått ett mer skeptiskt mottagande. Den hade premiär i USA i somras, men har inte visats i Sverige ännu.

Undergångsfilmer är i hög grad en amerikansk genre, men det finns faktiskt även en del nordiska.

Flygnivå 450 med Ernst-Hugo Järegård är ett exempel. Stefan Jarls Naturens hämnd är ett annat. Och Sven Wollter spelade 1988 huvudrollen i den norska filmen Sweetwater som bygger på författaren Knud Faldbackens undergångsskildring med samma namn.

Patrik Hörberg tror att det kommer att komma ännu fler undergångsskildringar på film, både spelfilmer och dokumentärer. Och han planerar redan en ny undergångsfilmfestival med ett breddat program.

– Undergångsfilmer behöver inte handla om klimatkatastrofer. De skulle också kunna handla om sociala katastrofer, som kanske kan uppstå ur nya fenomen som Facebook eller andra nya företeelser som vi inte ens känner till ännu, säger han.

Patrik gillar också betydligt lättsammare filmer.

• Vad väljer du om du ska se något riktigt lättsamt?
– Då väljer jag Singin' in the Rain med Gene Kelly, en skön film som jag har sett många gånger.