| KOJOR FRÅN FÖRR |
 Kojor som konst och bok Tillräckligt gamla män minns med glädje sin barndoms kojor. Att med några kompisar se sig ut och bygga kojor i trädgården – eller hellre i skogen – har blivit mindre vanligt i konkurrens med modernare nöjen.
Konstnären Patrik Hörberg har tagit avstamp i de kojor han byggde omkring 1970 i det småländska samhället Ryd. I ett nybyggt bostadsområde fanns gott om spillvirke som barnen förvandlade till kojor. En gyllene tid för eget skapande, konstaterar Patrik.
Nu har Patrik Hörberg låtit tiden som kojkonstruktör och kojbyggare inspirera honom till en rad teckningar som visar de mer eller mindre imponerande kojorna som han och hans kamrater byggde i barndomen.
Teckningar har blivit en bok, utgiven på förlaget Blå Katt. Här kan vi som har varit med och byggt kojor påminnas om våra egna kojor. Och vi kan imponeras av de avancerade konstruktioner som användes bland barnen i Ryd.
Alla stackare som aldrig har byggt en koja kan inspireras av Patriks bok och kanske hitta ett nytt intresse i livet.
Inom kort kommer Patrik Hörberg med ytterligare en bok med kvittopoesi. Han är också aktuell med flera utställningar i Växjö under våren 2009. |
| I BOKLANDET |
Vårt behov av hämnd
”Du kommer inte att se på något av ögonen. Ditt näsben kommer att vara avslaget på flera ställen. Din ena arm kommer att vara bruten och du kommer att sakna en del tänder.”
Alla som har läst Jan Guillous ”Ondskan” kommer säkert ihåg slutet när hjälten Erik hämnas på sin far som har misshandlat honom under uppväxten. Jag har läst en intervju med Jan Guillou, där han hävdar att just så spöade han upp sin egen far.
Första gången jag läste Ondskan kändes slutet bra. Den ljuva hämnden spred värme som en stor snaps i blodomloppet. Självklart förtjänar en så ond människa som fadern, barnmisshandlaren, ett stort mått av misshandel. Eller?
De som har läst Stieg Larsson ”Män som hatar kvinnor” kanske känner igen känslan. Stieg Larssons hjältinna Lisbeth Salander är närmast parodiskt lik Guillous hjältar, bortsett från att hon är en liten tjej. Och hämnden liknar hämnden i Guillous böcker. Översittare drabbas av en hämnd som är lika grym som begriplig.
Lisbeth Salander har blivit brutalt våldtagen av sin förmyndare advokat Nils Bjurman, Hon återvänder, bedövar honom med en elpistol och kedjar fast honom i hans säng. Hon visar en videofilm från våldtäkten och hotar att sprida den till alla tidningsredaktioner om han inte gör som hon säger i fortsättningen.
Slutligen tatuerar hon över hans bröst och mage följande text: ”JAG ÄR ETT SADISTISKT SVIN, ETT KRÄK OCH EN VÅLDTÄKTSMAN”. Sedan lämnar hon honom. Läsaren ler. Hämnden är inte bara sällsynt välförtjänt. Den är gjord med glimten i ögat. Gubbslemmet har verkligen fått vad han förtjänar, ingen kan tycka något annat. Eller?
Det är lätt att skratta åt Lisbeth Salanders manliga hämnd på männen, när hon i en senare bok sköter
Hösten 1976 såg jag i Addis Abeba en film som byggde på Graham Greens roman ”The Commedians” med Richard Burton i huvudrollen som hotellägare på Haiti. Boken skildrar hur en gerillagrupp på Haiti kämpar mot diktatorns hantlangare, som är grymma i ordets ursprungliga betydelse.
En bra bit in i filmen går hotellägaren med i gerillan, av skäl som jag har glömt, och skjuter den sadistiske polischefen.
Alla i biografen reste sig upp och jublar över polischefens död. Även här tycktes hämnden välmotiverad och mer än hämnd dessutom – kanske ett steg mot demokrati. Ändå kände jag att ett litet stick av obehag, inte bara för att jag var ensam europé bland hundratals jublande afrikaner.
Jag tror att Graham Green hade planterat ett frö av tvivel i ursprungsberättelsen. Ett frö av en typ som saknas i Jan Guillou och Stieg Larsson påsar.
Just nu håller jag på att läsa ”De drunknade” av Carsten Jensen. Där figurerar en sällsynt osympatisk skollärare, Isager, som misshandlar eleverna med hjälp av en tamp. Barnen gör allt för att hämnas. De dödar hans hund och bränner ner hans hus. Ändå infinner sig ingen lycklig hämndkänsla. Så här skriver Carsten Jensen när barnen har drivit läraren genom staden med stenhårda snöbollar som vapen:
”Nästa dag tog inte Isager emot oss vid dörren till skolan. Vi gick in i den tomma, iskalla skolsalen. Ingen sa något. Vi var helt tysta. Det var underligt. Vi kände ingen lättnad. Vi kunde inte föreställa oss världen utan Isager. Var han död?”
Det är nog så hämnden är i verkligheten, varken lycklig eller lyckosam. Den lyckliga hämnden figurerar bara i enklare litteratur och filmer från Hollywood. Lars Edqvist |
| RESA I BOKENS VÄRLD |
 |
Den siste mohikanen eller hjortdödaren i bokform. |
Bada med hjortdödaren Vi parkerar bilen på en tom parkering, byter om till badkläder inne i bilen eftersom man inte kan ägna sig åt sånt på en amerikansk badstrand, går ett par hundra meter nedför en brant stig och kommer fram till en totalt ocharmig badplats. Där möter vi Hjortdödaren... i fantasin.
Romanen ingår i serien Leatherstocking tales liksom även den ännu mer populära Den siste Mohikanen. Nåja, kanske inte så populär längre, inte ens i Cooperstown är den så särskilt uppmärksammad även om konstmuseet har ett Cooperrum och även en hel del gamla indianföremål och några platser där dessa böcker utspelar sig är utmärkta med minnesstenar eller informationsskyltar. Läs mer
|
| FÅGLAR I NY TAPPNING |
 |
En kärleksstund mellan två aftonfalkar i Ungern. Foto Brutus Östling. |
"Kaxiga fåglar" — om sex och våld "Kaxiga fåglar" heter Brutus Östlings nya bok. Den engelska titeln ”Birds with an attitude” förklarar kanske bättre vad den handlar om. Vi får se kärleksakter och våld mellan fåglar, men bilderna innehåller även en stor portion humor. Brutus Östling har varit bokförläggare större delen av sitt liv och bara varit fågelfotograf i drygt tio år. Under de åren har han givit ut en rad böcker och blivit internationellt känd för sina speciella fågelbilder. Han har också belönats internationellt för sina bilder. Läs hela artikeln här |
| TV-SPEL |
 |
Orvar Säfström anser att fördomar och moralpanik präglar finkulturens bild av tv-spel. |
”Tv-spel är kultur” TV-spel är självklart en form av kultur, även om den övriga kulturvärlden inte accepterat det. Det anser Orvar Säfström, programledare och författare med film och tv-spel som specialitet.— Spelen skiljer sig från annan kultur genom att alla vi som spelar utövar kultur själva, säger han.
Orvar Säfström har skrivit en bok om tv-spel och föreläser flitigt om ämnet. Han började själv spela tv-spel som litet barn och har sedan fortsatt.
— Tv-spelens historia började redan på 1950-talet då kärnfysikern William Higinbotham skapade Tennis for two, ett mycket enkelt spel. Higinbotham värjde sig senare i livet för påståendet att han skulle ha varit tv-spelets skapare, berättar Orvar.Bredare spridning fick tv-spelen på 1970-talet med spelet Pong, det spel som Orvar Säfström fick som barn. Riktigt brett slog tv-spelen igenom med japanska Nintendos konsol NES på 1980-talet.
Många minns säkert Super Mario, den lille mustaschprydde gubben som kämpade mot såväl mot skumma sköldpaddor och onda drakar.I dag konkurrera Nintendo framför allt med Microsofts X-box och Sonys playstation. Tv-spel har blivit en storindustri och ett enda spel kostar flera hundra miljoner att utveckla. Även om många tror det är tv-spelen inte någon utpräglad ungdomskultur. Den genomsnittlige spelaren är 34 år gammal. Även om Orvar Säfström ser tv-spel som kultur är det på intet sätt självklart för andra. Orvar anser att fördomar och moralpanik präglar den finkulturens bild av tv-spel. De har bland annat anklagats för att inspirera till våld. — Det finns inga belägg för att våldsamma spel gör spelaren våldsam. Och ingen skulle väl anklaga Shakespeare för att det råa våldet i MacBeth uppmuntrar till ungdomsvåld, säger Orvar Säfström. |
 |
Super Mario
|
Oroliga föräldrar tror också att tv-spelen är fördummande. Orvar hävdar motsatsen.— Tv-spelande barn har bättre förutsättningar att bli kirurger än andra barn. De har bra motorik, de kan lära sig att klara komplicerade uppgifter och de lär sig bra engelska. Ungdomar som spelar tv-spel dricker dessutom mindre sprit, säger han.
Personligen ser Orvar en märklig kvinnosyn i spelen som ett större problem än våldet. I TV-spelen har kvinnorna ofta stora bröst och lite kläder.
Ett annat argument mot tv-spelen är att de är beroendeframkallande. Och, visst, det finns både unga och gamla spelare som kan fastna i ett spel en hel natt.
— Men visst händer det att vi fastnar i en bok och läser ända till morgontimmarna. Ingen vill stoppa läsupplevelser för det, anser Orvar.
För oroliga föräldrar har han ett tips:
— Prova att spela själv. Då blir det mycket lättare att ha en dialog med barnen om hur mycket man rimligen ska sitta framför skärmen och vilka spel som kan vara olämpliga.
Lars Edqvist
Länk:
http://www.nintendo.com/games/guide
|
| POETRY SLAM I SVERIGE |
 |
Naima Chahboun på Växjö bibliotek. Foto: Maja Nordblom. |
Det går inte att tävla i poesi
— därför gör vi det! Tävla i poesi? Det kan låta underligt. Poesi kan kännas för personligt eller för svårt att bedöma. Man kan tala om att det handlar om tolkning och om känsla. På estradpoesi.com, en samlingsida för Poetry Slam i Sverige, står det "Det går inte att tävla i poesi – därför gör vi det."
Med tanke på alla föreningar som engagerar sig i Poetry Slam, så måste det alltså ändå fungera. Tävlingarna anordnas på såväl bibliotek, kaféer, som på nattklubbar och pubar.
1995 hölls det första Sverigemästerskapet i Poetry Slam . Den numera välkända estradpoeten och författaren Bob Hansson tog hem första pris.
Poetry Slam har gjort att poesin inte alltid behöver kännas tung och djup. Ibland när jag går på en tillställning kan jag likna det vid standup komik. Ofta använder en poet lite mer allvar i sitt framförande, än en komiker, men ett bra knep är nog ändå att få publiken att skratta då och då.
Hur bedömer man poesi?
Poeterna bedöms utifrån scenframträdande och dikt. Alltså måste man fånga publiken mer än med bara en bra skriven text. Inte minst för att i publiken sitter tre eller fem jurygrupper som poeten ska bedömas av. Jurygrupperna kan bestå av en eller flera personer.
Andra krav vid Poetry Slam är att dikten är i originaltext och framförs av den som har skrivit den. På tre minuter ska man framföra sin text. Rekvisita är inte tillåtet och övertramp på tiden ger avdrag på poängen.
Höras, synas och kanske sticka ut en aning kan ge mer poäng. Att Bob Hansson vann första mästerskapet var inte bara en tillfällighet eller tur. Med bra texter och en utstrålning som få, tog han hem det. Hans röda hår, intensiva blick och kroppsspråk gjorde sitt.
Växjö Poetry Slam
Växjö Poetry Slam, föreningen i Växjö, kämpar på med tävlingar och andra arrangemang. Den sista chansen att kvala till SM i Växjö var på Kafé De Luxe den 12 april.
I år anordnas SM i Halmstad mellan den 30 april och den 3 maj, så tiden var inne att utse den sista poeten till Växjös SM-lag. Nattklubben på Kafé De Luxe blev till poesiscen under några timmar. På baren stod vinglas på rad och som kulturen säger, så var det mycket rött som dracks. Ett femtiotal kom och såg de fyra tävlande poeterna. I pauserna underhöll scenpoesiföreningen Ordkommissionen från Malmö.
Liten publik
Så varför är det inte så många som söker sig till dessa tillställningar? Ofta består publiken av en liten skara trogna besökare. För att applåderna ska låta lite mer och publiken inte blir en enda stor jury, behövs det några fler.
Visst. Man kanske inte gillar det djupa och ibland alldeles för svåra när man öppnar en diktsamling. Och jag kan förstå att det kan kännas svårt att sätta sig bland kultureliten på biblioteket när det anordnas där. Men en kväll på ett ställe som Kafé De Luxe känns lättsam. Man tar sitt glas vin eller sin öl, lutar sig bakåt och får underhållning av ett antal tappra människor på scen. En del skrattar man åt, en del förstår man inte alls, men vissa känns faktiskt klockrena. Femtio kronor i inträde och du får stanna hela natten om du så vill.
Så våga besöka ett Poetry Slam. Jag tror det skrivna ordet uppläst i denna form ger många nya tankar hos många människor.
Thea Kjellberg
Länkar:
www.vaxjops.blogspot.com
www.estradpoesi.com
www.kafedeluxe.se
|
|
|
| ANNORLUNDA RESA I DET FÖRFLUTNA |
Övergivna platser berättar spännande historier Några kilometer utanför Eskilstuna ligger ett förfallet kontor som också är två lyxvillor, en badmintonhall och mycket mer. I dag har Sörmlands vandaler dragit fram i huset, men det går ändå att ana en storslagen idé från någon gång på 1970-talet.
Historikern och författaren Jan Jörnmark hade skrivit en rad intressanta böcker som ingen läste. Sedan upptäckte han via en bekantskap med den digitala världen hur spännande övergivna platser kunde vara. Utrustad med en digitalkamera gav han sig ut och sökte övergivna platser, först i Sverige sedan i övriga Europa. Det resulterade i en allt mer välbesökt webbplats ,jornmark.se ,och sedan i succéboken Övergivna platser. Succén fortsätter och Jan Jörnmark arbetar nu med uppföljaren Övergivna platser 2. Läs hela artikeln |
|
|
| ABSTRAKT FOTOKONST |
 Hans målar med kameran
i ett abstrakt landskap
Följ med på en kreativ resa i ett abstrakt landskap. Fotograf Hans M Karlsson ställde under 2007 ut sina bilder i Malmö och de kommer under 2009 ingå i en stor utställning på Kristinehamns konstmuseum. Hans M Karlsson är född i Karlstad 1958 och har bland annat gått på Christer Strömholms fotoskola. Som pressfotograf arbetade han bland annat i Mellanöstern och New York. Efter många år som uppdragsfotograf, främst i reklambranschen, valde han att börja skapa egna projekt. - Jag hade tidigare aldrig riktigt vågat eller orkat gå hela vägen med mina egna projekt. Nu kändes det rätt, Den positiva respons jag fick på de nya bilderna gjorde att jag fick ny energi och skaparlust, berättar Hans. – Det jag visar här är ett abstrakt landskapsmåleri där jag målar med kameran. Form och ljus är det avgörande i dessa bilder. Se fler av Hans M Karlssons bilder på www.fotografkarlsson.se
Se hans bildspel här (pdf-fil) |
|
|
| FILM |
När undergången är nära
blir katastroffilmerna fler
Al Gore belönades med en Oscar för sin film om klimathotet. Leonardo DiCaprio har också gjort en film om miljöhoten, 11th hour, som ännu inte har haft svensk premiär. Undergångsfilmerna blir allt vanligare när hoten mot mänskligheten blir begripligare. Läs mer |  |
|
| BÖCKER |
 |
Doris Lessing |
"Doris Lessing kombinerar
den stora och den lilla världen"
Det finns all anledning, även för män, att läsa årets nobelpristagare Doris Lessing.
– Hon kombinerar den stora och den lilla världen. Doris Lessing har skrivit både science fiction om rymden och upptäckt människans inre, säger Inger Littberger, docent i litteraturvetenskap.
För tredje året turnerar hon nu tillsammans med estradören Hilbert Björkdahl med ett program om årets nobelpristagare i litteratur. Läs mer |
|
|
| MUSIK |
Trubadurmöte på Piazzan
År 1920 vandrade Evert Taube nedför gatorna i Genovas gamla stad. Plötsligt stod han framför en skylt med texten ”Här serveras iskall öl”.
Står man på samma plats idag ser man i stället en caféskylt med titeln ”La cattiva strada” vilket även är titeln på en sång av den italienske vispoeten Fabrizio De André.
Hela artikeln |
|
|
|
| KULTUR PÅ ÖLAND |
Poesie und Malerei — wie Sarah Kirsch nach Schweden kam Ein Sommerabend auf der schwedischen Ostsee-Insel Öland. Der Himmel über der Schlossruine von Borgholm, der kleinen Insel-Metropole, ist weit, wie er nur in Skandinavien weit sein kann. Aber da ist noch etwas: das Licht!. Es ist das Licht, das Maler in aller Welt immer wieder suchen. Das Licht, das Dichter inspiriert. Und es ist auch der richtige Ort, der eine Melange aus Malerei und Poesie beflügelt. Mehr Poesi och målning
— en hyllning
till Lennart Sjögren
Det är junikväll på den Öland. Himlen ovanför slottsruinen i Borgholm är så stor som den bara kan vara på Öland. Men det finns något annat: ljuset. Det är ljuset som inspirerar målare i världen om och om igen. Ljuset som inspirerar poeter. Här korsbefruktar måleri och poesi varandra.
På borggården möter publiken en ovanlig utställning som samlar mycket i sig: poesi och konst, Tyskland och Sverige, experter och nyfikna. En hyllning till poeten och målaren Lennart Sjögren, 79, som är ett av de stora namnen i den skandinaviska poesin.
Tolv konstnärer som tillhör Åkerbokonstärerna firar gruppens 40-årsdag genom att gestalta Lennart Sjögrens poesi i bilder. Läs mer |
| PÅ FILMDUKEN |
Road movie med miljöbil
från Kansas till Kalifornien
Till en riktig amerikansk road movie hör mullrande V8-motorer och en doft av hamburgare och bensin, eller? Nu gör i alla fall rockmusikern Neil Young något helt annat, en road movie med en miljöbil i huvudrollen. Läs mer |
|
|
Besök i gränslandet
mellan liv och död
När jag vid 60 års ålder med största sannolikhet har levt mer än två tredjedelar av mitt liv är det naturligt att bli nyfiken på döden och gränslandet mellan liv och död. I brist på fakta kan skönlitteraturen vara en guide på vägen mot dödens rike. Och på den senaste tiden har svenska författare som Anders Paulrud, Carl-Henning Wijkmark och Marcus Birro skrivit om böcker om döden. Läs mer |
| KULTURNYTT |
Ny kulturscen i Växjö
Rififi heter en ny kulturscen i Växjö. Bakgrunden till Rififi är att fotografen Mats Petersson flyttat tillbaka efter 30 år i Göteborg, och letade efter en lokal till fotogalleri och ateljé i Växjö. Han träffade konstnären Agneta Råhlin som också var på väg efter en ateljé. De hittade Experimenthusets annex på Anteliigatan, en fantastisk lokal med scen och utställningslokal. Anneli Wirdenäs kopplades till projektet och kommer att ha sin skrivarverksamhet där. Nästa utställning blir på kulturnatten - då tidningen Dagens Arbete kommer med fotoutställningen Da Capo, en fotoutställning som bland annat varit på Arbetets museum i Norrköping. |
|
|
|
