Jag försökte på franska

— han svarade på engelska

— Hôtel Ellington, s'il vous plaît. Det var allt jag hann säga till taxichauffören, när vi klivit ut från flygplatsen i Nice.

— First time in France? frågade den rökande chauffören, med en road blick på mig och Martin. Invånarna i Nice använde engelska mer gärna än jag befarade.

Nice är en stad som är romantiskt mytomspunnen. Därför hade jag hade förberett mig på en flärdfull semester. Ordboken hade redan innan vi landat fått översätta ord som delikatess, solstol och ett bord för två tack. Den mentala förberedelsen var också inställd på lyx. Bilden av Nice som en stilfullhetens fulländning, där en oändlig sandstrand slingrade sig genom staden, fick jag snabbt omarbeta. Redan under taxifärden från flygplatsen, insåg jag att Nice hade alla inslag som vilken annan europeisk stad som helst under sensommaren. Det var varmt, trångt och stressigt.

Frukostförhinder 

Känslan av lyx lät vänta på sig. Väl på hotellet gjorde personalen oss uppmärksamma på att frukost inte ingick i bokningen. Vi var välkomna till frukostbuffén för 20 euro per person och frukost. Vi undrar fortfarande vad de egentligen serverade på frukosten. Vaktelägg och guldklimpsgröt? Vi avböjde erbjudandet på den vänligaste franska jag kunde frambringa.

På en vecka hann vi konsumera en ansenlig mängd mat, dryck och kultur. Det finns många museer och besöksmål i och kring Nice, för den som inte bara vill ligga utsträckt på en badhandduk. Moderna museet och Renoirs ateljé, för att nämna ett par. Med buss tar man tar sig lätt upp till den gamla befästa byn S:t Paul, där all tänkbar sorts konst finns att köpa. Att åka buss är ett billigt och smidigt sätt att ta sig fram på Rivieran. En tur till Monaco kostar inte mycket mer än en bussbiljett inom stadstrafiken i Växjö.

Tröttsamt med lyx 

Om Nice inte riktigt levde upp till mina föreställningar om lyx och flärd, gjorde Monaco det desto mer. Båtarna i hamnen är stora som lägenhetskomplex. Byggnader och parker är väl putsade och övervakade. På gränsen till det absurda. På en parkbänk med utsikt mot det vackra och anrika Casino Royal, blev en ung kvinna tillrättavisad av en vakt. Hon hade nämligen lagt sig ner på bänken. Intrycken av all lyx blev tröttsamma i längden.

— Vilken lyx, tänkte jag när jag blickade ut över hamnen. När vi vek runt ett gathörn fanns ännu mer lyx. Runt nästa hörn samma sak och runt nästa och nästa. Så efter att ha besökt casinot och serverats en kaffe och glass av en snorkig servitris på Café de Paris, åkte Martin och jag tillbaka till Nice. Om än inte lika elegant som Monaco, så erbjuder Nice mängder av flärd. Stranden är i det närmaste oändlig. Istället för sand består den av perfekt slipade stenar. Närheten till den gamla stadskärnan, de moderna shoppingstråken och det enorma utbudet av restauranger och caféer erbjöd all lyx vi behövde. Nästan. För det allra lyxigaste var faktiskt, att varje morgon gå in på ett boulangerie och köpa nybakade croissanter till frukost.

Jennie Rosander