I många år har människor rynkat på näsan åt föremål i plast. Att något varit plastigt har varit en nedsättande beteckning.
Nu håller plastföremålen på att återupptäckas och samlare är beredda att betala 2 000 kronor för Carl-Arne Bregers klassiska vattenkanna, som kostade 2,75 när den lanserades 1959.

Nu visas en stor utställning om plast – Plastic Fantastic – på Dunkerska kulturhuset i Helsingborg. Och plastsamlaren Thomas Lindblad har givit ut boken Bruksföremål av plast.Vad gör plastföremålen så speciella, var finns plastens själ?
De oljebaserade termoplasterna slog igenom på allvar i Sverige på 1950-talet. De nya hushållsföremålen av plast sågs då som höjden av modernitet. Plasten var ett framtidsmaterial.
Fördelarna jämfört med äldre material var många:
• Plasten var lätt. På 1950-talet fanns det fortfarande många hemmafruar i Sverige. Deras arbetsmiljö blev bättre när slapp att släpa på tunga plåthinkar.
• Plasten var hållbar. Tallrikar och muggar i plast kunde ersätta porslinsföremål och gick inte sönder om man tappade det i golvet. Plastföremål kan hålla nästan hur länge som helst.
• Plasten kunde formas på nya sätt och öppnade nya möjligheter till funktionell form.
• Plasten tillverkades i klarare färger än vad som var möjligt med till exempel porslinsprodukter.

Det startades snart en rad nya småföretag som tillverkade  plastsaker. En plastmaskin var ingen jätteinvestering och den kunde stå och spotta ur sig produkter utan tillsyn. Några stora svenska industrier hoppade på plasttåget.
En av dem var Gustavsbergs fabriker där man beslutade sig för att plasten inte var någon konkurrent utan ett komplement till porslinet, Några av de mest kända konstnärer började formge plastprodukter. Stig Lindberg gav tidigt form åt en citruspress i röd eller gul styrenplast. Karin Björquist  kom 1959 med den klassiska pottan Krabat – långt innan hon formgav Nobelservisen. Både Stig Lindberg och Karin Björquist gjorde på 1960-talet serviser i det porslinsliknande materialet  ornamin.
Gustavsberg hade också några formgivare som koncentrerade sig mer på plast. Carl-Arne Breger förstod verkligen möjligheterna med plast och gav form åt den vattenkanna som idag är ett så eftertraktat samlarobjekt. Han gjorde också praktiska hinkar med lock och mycket annat.
En annan plastspecialist var Peter Pien som bland annat ritade en toalettpapperhållare  i färgglad plast och ett rivjärn i plast.

Det ökande miljömedvetandet  på1970-talet gjorde att plasten råkade i vanrykte på mer eller mindre goda grunder. När oljekrisen kom ifrågasattes plasten ytterligare. Plastföremål i köket var inget att vara särskilt stolt över.
Men prylarna levde kvar i de svenska hemmen. Än i dag finns praktiska hinkar, pottor och tunnor från Gustavsberg i kök och badrum. Tåliga plastserviser och termosar lever vidare i sommarstugor och segelbåtar. Små barn badar i den praktiska dubbelhinken av plast.

Vad är egentligen plastens själ?
— Färgerna. Det finns ingen beige plast, säger Peter Pien tveksamt i en intervju i utställningen Plastic Fantastic.Han borde veta. Men jag är inte helt övertygad. Vackra bruksföremål som fungerar utmärkt i hemmen efter 50 år, hållbara och praktiska har mer än glada färger. Här har aldrig formen fått ta över funktionen. Och prylar som håller i evigheter är nog lite bra för miljön.En sak är säker jag säljer inte min praktiska dubbelhink i plast till någon samlare. Den förtjänar att användas.

Lars Edqvist

Se Plastic Fantastic