Saigon — skoterns paradis

Efter en vecka i Saigon, eller Ho Chi Minh City som det officiella namnet är, kan jag bara komma på en negativ sak för mig som turist: trafiken.
I övrigt är det en varm, charmig och vänlig stad med god mat och mycket att se och göra.
 

Låt oss klara av trafiken först: Saigon är troligen den stad i världen som har störst antal skotrar per capita. Det lär finnas fem miljoner skotrar på åtta miljoner invånare. Antalet bilar är däremot litet.

Skotrarna kommer i stora svärmar utan ta någon synbar hänsyn till fotgängare eller trafikregler. Men man vänjer sig. Det går att ta sig över gatan om man går jämnt, lugnt och målmedvetet. Och den som själv testar att hyra en skoter märker att trafiken inte går så fort som man tror. Fast tillräckligt för att göra sig illa. Många olyckor inträffar.
Antalet hjälmar lär öka, men kolla på filmen här intill så ser du att hjälmanvändarna är i klar minoritet.

Även om hänsynen i trafiken är dålig, är de flesta människor väldigt vänliga när de lämnar skotern. Det är helt tryggt att ge sig ut och vandra på egen hand, även när det är mörkt.

Nyttig och billig mat 

Maten är god, billig och nyttig. Den är oftast väl kryddad, fettsnål och helt annorlunda än i till exempel Thailand. Går man till de ställen vietnameserna själv frekventerar, kan det vara svårt att förstå menyn.

Vår första kväll valde vi utan att förstå och åt troligen grismage som huvudrätt. Den var förvånande god, även om jag aldrig skulle beställa grismage här hemma.

Ibland deltog vi själva i matlagningen genom att vi fick in råvarorna på bordet och fick koka dem i en gryta med buljong. Sedan lade vi, och de andra gästerna, maten i ett rispapper, rullade ihop och åt ungefär som en vårrulle.

Exotiska frukter är lätta att få tag på och oerhört läskande i värmen. Men strunta i det inhemska vinet, drick öl i stället. Och kaffe. Vietnam är en stor kaffeproducent och det bryggs kaffe direkt i koppen ofta, ofta.

• I norra delen av centrum finns ett litet oansenligt soppkök. Detta var FNL:s hemliga högkvarter under Vietnamkriget, bara ett par hundra meter från en av den amerikanska arméns förläggningar. Som enda gäster åt vi nudelsoppa för några kronor till lunch.

Den gamle revolutionshjälten som drev soppköket som en täckmantel under kriget lever, och driver fortfarande serveringen med hjälp av sin sonhustru. Han kommer och sätter sig vid bordet bredvid vårt och slevar i sig lunch. Hans sonhustru som serverar ger oss en klippbok, som berättar om hans hjältedåd under kriget.

• Inte långt därifrån finns det stora krigsmuseet med fordon, vapen, foton och miljöer från Vietnamkriget. Det är gripande att se hur folket for illa men ändå övervann den starka fienden. En del är ägnad åt solidaritetskampen i Europa, och här finns banderoller och bilder bland annat från den svenska FNL-rörelsen.

• Det gamla presidentpalatset i centrala Saigon är också nutidshistoria. Miljön påminner på något sätt om Stasis högkvarter i Berlin eller Ytongs gamla huvudkontor utanför Kumla. Maktens arkitektur verkar vara global. Här får vi också gå ner i källaren som användes för att skydda mot striderna. Enligt skyltar får man inte röra föremålen, men vår guide har en liberal inställning.

• Några mil utanför Saigon finns en attraktion som vi hoppade över. Det är en öppning till det stora system av gångar som FNL grävde för att skydda sig mot amerikanerna. I stället åker vi buss till Mekongdeltat där vi med olika stora båtar kommer nära livet längs floden. Vi åkte också 20 mil till Mui Ne, en trivsam badort.

Vietnam är i dag ingen demokrati. Här finns alltför många politiska fångar och Amnesty kritiserar ständigt landets bristande respekt för mänskliga rättigheter.

Ändå träffade vi människor som var tämligen frispråkiga om den politiska situationen i landet. Här finns många likheter med Kina. Marknadsekonomin har släppts helt fri, men politiskt är landet kvar i den gamla kommunistdiktaturen. Människor vi träffade var ändå optimister inför framtiden och stolta över den ekonomiska utvecklingen på senare år.

Lars Edqvist 

Mer om Saigon

Bok och film:

Den stillsamme amerikanen av Graham Greene. Se gärna filmen också med Michael Caine i huvudrollen.

Se trafiken i Saigon:
http://www.youtube.com/
watch?v=FEMTJZXwooY

Läs mer:
www.lonelyplanet.com/worldguide

/vietnam/ho-chi-minh-city. Här finns allt du behöver veta.
www.hochiminhcity.gov.vn/eng. Mer som kuriosa, officiell webbplats som inte har så mycket med verkligheten att göra.

Läs också om rapparen Saigon på www.saigonnation.com