Besök i kontrasternas land

Ett mörkt vatten och en ännu mörkare landmassa, gör det svårt att urskilja vad som är hav och land, när flygplanet går ner genom molntäcket längs den södra kuststräckan. Slutligen är det de väldiga deltan, som ormlikt slingrar sig genom den svarta vulkanmassan ut i havet, som hjälper blicken att orientera sig genom flygplansfönstret. Där är Island.

Jag har förberett mig väl inför resan. Eller snarare har jag klätt mig väl: en vindtät skaljacka och tre lager tröjor. Understället ligger dessutom lätt åtkomligt i handbagaget. Det är sommar men fem dagar på kalla, regniga och vindpinade Island kräver sin utrustning. Vi går ner för landning och möts av ett till synes oändligt fält av blå lupiner. Solstrålarna kryssar mellan ett fåtal molntussar.
— Cabin crew cross check and report, hörs i högtalarna. Strax därefter välkomnar flygvärdinnan oss till Island och upplyser om att det är en temperatur på 16 grader ute.
Jag smyger tillbaka mössan ner i väskan.

Fredrik Karlsson från Växjö, hämtar oss vid flygplatsen. Han flyttade till Island för drygt ett år sedan. Tillsammans med sin isländska fästmö Rúna, ska han lotsa oss runt sevärdheter under de kommande dagarna i landet. Redan under den cirka 30 minuter långa bilfärden från Keflavik till Reykjavik, finns sådant som är värt att notera.

Den nya vägdragningen till exempel. Det är här jag första gången noterar, att folktron inte är avfärdad gammal skrock för många islänningar. Här finns nämligen älvor. Fredrik berättar att den nya vägen ska ha dragits över en älvstig och är därmed dömd till att bli olycksdrabbad. Man vet ju aldrig. ”When in Rome” och så vidare, så för säkerhets skull lättar vi lite på gasen.

Det är tidig eftermiddag när vi anländer till Reykjavik. Vi lämnar av bagaget i Fredriks och Rúnas lägenhet.
— Doften från vattnet är nog det som jag aldrig riktigt vänjer mig vid här på Island, säger Fredrik när han visar oss runt i lägenheten.
Det luktar tydligen alltid lite fis om det svavelhaltiga isländska vattnet. Ett inte helt oanvändbart faktum, tänker jag för mig själv där inne på toaletten. När vi några timmar senare står och tittar på solen som sänker sig över havet, och färgar himlen och vattnet orange och rosa, förstår jag att det här däremot är lätt att vänja sig vid.

Solen går dock inte riktigt ner - inte på hela natten. Men midnattssolen till trots, somnar vi gott på kvällen. Resan och en liten tidsskillnad gör kanske sitt till tröttheten. Island har inte sommartid, så på sommaren skiljer det två timmar mellan Sverige och Island, men på vintern bara en timme.

Påföljande dag är det fortfarande varmt. Idag är det shopping som gäller. Vi beger oss in till centrum där det är tätt mellan modebutiker med isländsk design, skate- och surfbutiker, trendiga matställen och caféer. Det märks också tydligt att vintage inte är second hand i Reykjavik, utan snarare ofta ett förstahandsval i modet.

Vi tittar in i en butik som säljer egendesignade smycken. De är välgjorda och annorlunda — mycket tilltalande för habegäret. Till och med en simpel turistbutik lyckas få mig intresserad. Normalt sett tycker jag att det är pinsamt att bara gå in i en sådan butik. Men nu bara måste jag ha en t-shirt. ”Islandic killer sheep”, står det på en tröja ovanför bilden av ett ilsket får. Jag nöjer mig med en t-shirt med en färgglad lunnefågel.Lunnefåglar finns det gott om på Puffin Island utanför hamnen i Reykjavik. Det är första stoppet på valsafarin som vi senare beger oss ut på. Dessvärre får vi nöja oss enbart med fåglarnas bekantskap. Blåsten gör oss landkrabbor till turister, för illamående för att stå ut flera timmar på öppet vatten. Båten får helt sonika vända om.

Nästa stopp blir Geysir. Precis som namnet avslöjar så finns där en aktiv gejser. Marken bubblar, liksom kokar, ur hålor på vägen fram till den stora gejsern. Vi behöver inte vänta många minuter förrän den kastar en enorm kaskad med vatten upp i luften. En stackars turist glömde att kontrollera vindriktningen. Turligt nog är det bra torkväder.  
— Det brukade finnas en aktiv gejser till här bredvid, men folk brukade hälla i diskmedel och annat skräp. Nu sprutar den inte längre, säger Rúna på oförskämt god svenska.

Det finns saker man inte ska missa att göra när man besöker ett land. Att rida islandshästar, är för mig ett sådant måste. Tölten ska vara något alldeles speciellt. Efter ett par varv i paddocken, för att känna in hästarna, ger vi oss ut i terrängen. Både himlen och landskapet är dramatiskt, och när vi rider genom en bäck föreställer jag mig i smyg att jag är en viking på väg hem från ett tingsmöte. Hästarna är tyvärr inte på humör att tölta.
— Det är en speciell teknik, säger vår instruktör till hästarnas försvar.
Den korta bit som min häst i alla fall töltade, förstod jag fascinationen. Istället för skump, skump, skump, flyter man bara fram som om hästen helt plötsligt fått hjul.

Jag kan inte föreställa mig en bättre avslutning på en resa, än ett avslappnande bad i en varm källa. Vid Blue Lagoon, finns en modern anläggning som vid ett nybyggt badhus. Den varma källan är dock helt genuin. Det är svårt att beskriva upplevelsen på annat sätt än: aah. Ren och skär, varm njutning.

Vattnet är 40-gradigt, ljusblått och så pass mjölkigt att jag inte ser handen under ytan. Vid stationer längs kraterkanten finns behållare med lera, om man vill göra en egen spabehandling. Och det vill man. Det känns smått orealistiskt när jag ser mig omkring. Omgiven av ett platt, svart lavalandskap, står jag i badkarsvarmt vatten upp till midjan och ser upp mot en regntung himmel. Vinden tilltar men jag fortsätter att le och letar upp en ström med ännu varmare vatten.

Jennie Rosander 

Läs mer om Island