Hotat nöjesfält
I den romantiska komedin ”Two weeks notice” är Hugh Grant den rike hotellägaren som vill riva kulturhuset i Coney Island och bygga ett nytt hotellkomplex. Sandra Bullock är aktivisten som vill stoppa hotellbygget. Gissa hur det går.
I verkligheten hotas nu det klassiska nöjesfältet i Coney Island av rivning och skyskrapor längs den fantastiska stranden 45 minuter med tunnelbana från Manhattan. Möjligen har finanskrisen större möjligheter till i alla fall tillfällig räddning än aktivister.
En solig höstdag längs den drygt fem kilometer långa och säkert hundra meter breda sandstranden syns inga aktivister så långt ögat når. Stämningen är avspänd och behaglig i det milda vädret.
På den lika långa och breda, träklädda strandpromenaden, ”boardwalken”, är det visserligen viss aktivitet. Ungdomar åker inlines och joggar. Pensionärer flanerar och diskuterar. Om vad förstår vi inte, för när vi tjuvlyssnar hör vi att säkert 90 procent talar ryska.
Allt större delar av Coney Island har tagit över av ryssar och ukrainare. Och i butikerna längs Neptune Avenue talar man knappast engelska. Rysk mattradition präglar utbudet och sovjettradtioner tycks prägla servicen.
Sommartid tar stora mängder New York-bor tunnelbanan ut hit för att sola och bada. Av det märks inget en solig oktoberdag. I en av de väl tilltagna toalettbyggnaderna längs stranden är det tomt så när som en uteliggare, som rakar sig med en engångshyvel i kallt vatten.
Coney Island var förr en tillflyktsort för kulturpersonligheter som tröttnat på Manhattan. Författare och musiker bodde gärna här, men en tilltagande laglöshet skrämde bort dem. Nu har borgmästaren infört nolltolerans mot brott, men frågan är om det hjälper.
Vi söker upp Mermaid Avenue, där en gång sångaren och låtskrivaren Woody Guthrie bodde och som givit namn till en av hans mer kända sånger som lockat många andra artister till coverinspelningar.
I dag är det svårt att se charmen med Mermaid Avenue. Slitna butiker i slitna fyra våningars tegelhus, där jag inte skulle vilja bo. Fula radhus med galler för fönstren, där jag inte heller skulle vilja bo. Kanske finns här något som jag inte förstår, men jag är benägen att tycka att nya svenska stadsdelar som Västra hamnen i Malmö eller Hammarby sjöstad faktiskt verkar vara mer lyckade boendemiljöer än Coney Island. Även om läget med den långa sandstranden och närheten till Manhattan talar för Coney Island.
Frågan är om man vill rädda ens nöjesfältet, som inte är något under av smakfullhet. Eller vad sägs om aktiviteten ”Shoot the freak”, prickskytte med paintboll på levande människor. Och berg-och-dalbanan är ju bevarad. På YouTube.
Lars Edqvist
