Bönderna lär sig ny metod
att odla ris ekologiskt
Vi samlas i ett hörn av ett fält där det odlas tre olika grödor huller om buller. Variation är ett av nyckelorden i ekologiskt jordbruk. Mellan två träd är en stor banderoll uppspänd; ”Organic farming, system of rice intensification, integrated crop management, training of trainers” står det först på tamil, sedan på engelska. I bakgrunden av banderollen sticker risplanorna fram från det vattentäckta fältet. Ibrahim Kader lär den här morgonen tretton bönder från olika byar och tio gruppledare inom Kudumbam om SRI-teknikens första steg. SRI är en metod att plantera, skörda och vårda sina risplantor. Det är ett helt och fullt ekologiskt system som först började användas på Madagaskar, men som nu sprids till södra Indien. Skillnaden är att risplantorna sätts var för sig istället för i grupp. De här odlingarna använder hela 40 procent mindre vatten och färre frön för plantering men får ändå större utdelning på skörden och därmed större inkomst.
Ris är inte alls fördelaktigt att odla på de här torkdrabbade ställena eftersom ris kräver mycket vatten. Ändå är just ris det som odlas mest och äts till varje måltid eftersom staten subventionerar riset ekonomiskt. Ett kilo ris kostar bara en rupie i den här delen av Indien, vilket motsvarar 20 svenska öre. Efter den gröna revolutionen på 60-talet då det moderna jordbruket infördes i hela världen för att åstadkomma större effektivitet och möjlighet att mätta hela jordens befolkning, har man här på landsbygden tappat mycket av den variation av grödor man hade tidigare.
Förfäderna till dagens bönder i södra Indien odlade många olika lokala sorters hirs. Men när alla började odla ris, kokosnötter och bananer, föll fördelarna med variation i glömska.
Plantagen syns längs med vägarna då jag färdas fram genom Tamil Nadu. Och så plötsligt är det torkad landsbygd som möter oss. Vattnet sugs upp av de mycket vattenkrävande växter som planteras i anslutning till de få floderna och konstgjorda dammarna som staten och kommunerna byggt. Kemikalierna som används för att få grödorna att växa har nackdelen att de förgiftar brunnar, jorden och människorna. Besprutning med konstgjorda kemikalier tar bort alla insekter från grödorna.
Mister Kader säger att ”det är lätt att på så sätt identifiera vilka fält som använder kemkalier och vilka som inte gör det, eftersom man på de besprutade fälten inte ser en enda insekt, inte ens de insekter som borde vara där, de som gynnar plantan i sitt samspel”.
Mötena ska ske fyra gånger totalt och mellan mötena ska bönderna och gruppledarna själva lära ut ny kunskap till bönder i sina egna byar. Vid varje nytt TOT-möte ska nya steg läras ut och då får bönderna och gruppledarna återkoppling på olika problem som kan ha uppstått i byarna, och mister Kader och Kudumbam får återkoppling på programmet och teknikens framgång bland bönderna på fälten.
Bönderna som är här idag är utvalda av Kudumbam i samråd med byarnas bönder att närvara för att sedan lära ut metoden till sina kollegor och kompanjoner i sin by. Bönderna är både unga och gamla, alla är män, ungefär hälften är analfabeter. Jag är där som observatör och inspiratör, som praktikant på Kudumbam, som organiserar projektet. Jag följer föreläsningen genom min handledare, Miss Poppy's viskande översättning till engelska. Klockan är åtta då mister Kader, som är inbjuden att tala om SRI-systemet, börjar sessionen med att instruera oss i några yogaövningar för bättre cirkulation och andning. När alla presenterat sig på tamil börjar han sin föreläsning.
